Ruds missionshus i Grava, nu på Grava hembygdsgård

Tack till Elisabeth Björkman i Grava som bidrar med följande inlägg:

Grava Hembygdsdag firades vid Hembygdsgården 21 augusti. På programmet stod bl.a. invigning av Ruds missionshus. Invigningen förrättades av Värmlands Hembygdsförbunds ordförande Eskil Johansson.

En omfattande väckelserörelse växte sig stark i Värmland under andra delen av 1800-talet och församlingarna började bygga bönhus, som de ofta kallades. Det första bönhuset byggdes 1877 i Ängebäck.

Ca 1896  påbörjades bygget av missionshuset i Rud invigdes första gången 1901 i Rud, dåvarande Grava kommun.

Huset har monterats ned och flyttats till Hembygdsgården i Hynboholm och återuppförs nu pågående sedan ett antal år.

Avsikten är även att kunna visa hur missionshuset såg ut så nära ursprunget som möjligt och samråd har skett med Värmlands museum. Även vissa inventarier är räddade till eftervärlden

Det fanns 6 missionshus i Grava och Ruds missionshus är det enda kvarvarande i ursprungligt skick..

Åtskilliga timmar har lagts ned av medlemmar som arbetat helt ideellt.

Utdrag ur boken Grava i ord och bild, del 2 av Torsten Wennerlund

Ruds missionshusGN_064
Ruds missionshus på ursprunglig plats. Foto från Grava hembygdsförening.

1877 blev ett särskilt viktigt år för missionsförsamlingarna i Värmland. En väckelse av en omfattning som man inte varit med om tidigare drog fram och församlingarna växte. Vid ett predikantmöte i Kristinehamn höll man rådslag om hur man på bästa sätt skulle kunna ”bärga skörden”, dvs ta hand om alla de nyväckta. Vad som hände nödvändiggjorde på ett annat sätt än tidigare en fastare församlingsorganisation. Om detta kan följande läsas i protokoll från ett möte i hemmanet Grava: ”Antog Grava missionsförening karaktären av en Guds församling med av församlingen avskilda föreståndare och diakoner, så att en biblisk församling skulle inträda och övas; att föreningens medlemmar skulle ordentligt inskrivas uti en församlingsbok och varje medlem förses med medlemskort;att föreningen skulle indelas i fem stora kretsar, med var sin särskilda ledning.” Av de kretsar som nämns i protokollet fanns följande fyra inom det nuvarande Grava: Grönäs, Skåre, Vänsberg och Ängebäck. Varje krets utgjorde på visst sätt en egen församling med egen föreståndare och egen kassa. Under 1870-talet var F A Boltzius föreståndare för en av kretsarna. En sammanhållande länk mellan kretsarna var predikanterna som kallades gemensamt.”

Missionshus

Det ovan berörda året 1877 fick särskild betydelse i ytterligare ett hänseende. Då påbörjades bygget av det första riktiga missionshuset inom verksamhetsområdet. Huset uppfördes i Ängebäck och var efter förhållandena stort, närmare bestämt 60 x 44 fot. Efter den definitiva delningen i två församlingar 1923 blev emellertid huset för stort för sitt ändamål. Då byggdes det om genom att helt enkelt kapas av till lämplig storlek. Byggnaden är numera privatbostad.

Missionshuset i Skåre fick sitt missionshus 1884. Detta har senare byggts om och byggts till i flera omgångar, bl a 1958. Den mest genomgripande byggnationen genom åren, då byggnaden fick sitt nuvarande utseende, stod färdig 1994.

Ytterligare ett missionshus tillkom i Tolerud 1890 byggt på en tomt skänkt av en församlingsmedlem. Huset var i bruk som möteslokal till slutet av 1990-talet men är numera privatbostad. Några år in på 1890-talet uppfördes ett missionshus i Rud, där verksamheten var mycket blomstrande åren kring sekelskiftet 1900. Detta missionshus är alltjämt i församlingens ägo men är uthyrt som lagerlokal för en hjälporganisation. (se ovan). Hertsöga fick sitt missionshus 1920. Ett av församlingen förvärvat skolhus i Östra Tolerud fick utgöra stomme i byggnationen. Huset är numera sålt till en privatperson som bostad. Ett baptistkapell i Grönäs förvärvades vid mitten av 1920-talet. Även denna byggnad är numera privabostad

Älvsbacka missionshus – det enda missionshus i Värmland som är byggnadsminne

Det enda värmländska missionshus som förklarats som byggnadsminne finns i Älvsbacka socken. Så här beskrivs missionshuset i årsboken Värmland förr och nu 1987:

Älvsbacka missionsförening bildades 1861. 1866 skänktes tomten Stenåsen 1:14 av Petter Jansson i Älvsbacka till missionsföreningen och samma år invigdes missionshuset. Den knuttimrade faluröda träbyggnaden med vita knutar och tegeltak tjänade till en början också som skollokal. Byggnaden är typisk för de samlingslokaler som byggdes under slutet av 1800- talet och 1900-talets början. Huset är en av de få kvarvarande representanterna för denna typ av små missionshus, som bevarats i ursprungligt skick. Byggnaden innehåller tre rum: den stora samlingssalen, en kammare och ett kök. Församlingssalen har stora rundbågiga fönster och den spartanska inredningen består av podium, bänkar, offerbord och kamin. 1887 ombildades föreningen till Älvsbacka Brödraförsamling med ett medlemstal på 43 st, den högsta i församlingens historia. Församlingens siste medlem avled i mitten av 1970-talet och byggnaden ägs idag av Värmlands Ansgariiförening (Svenska Missionsförbundet). Byggnadsminnesförklaringen, som genomfördes den 19 februari 1979, avser byggnadens exteriör samt församlingssalens interiör.

2007 uttryckte distriktsföreståndare Roland Brage stor oro för husets framtid i en artikel i tidningen Fastighetsmarknaden: – Med andra ord, det är ett museum, konstaterar Roland Brage som menar att Missionskyrkan, som övertog missionshuset när församlingen upphörde hamnat i ett näst intill omöjligt läge. – Vi kan inte använda det på ett vettigt sätt. Dels finns det ingen församling kvar längre som kan bedriva en verksamhet. Dessutom skulle det kosta alldeles för mycket att rusta upp det. Ett annat problem är att det ligger alldeles intill vägen så det finns inga parkeringsmöjligheter.

Brage uttryckte att missionshuset skulle kunna flyttas till Molkom så att fler människor kunde få glädje av det. De orden tog Älvsbackaborna fasta på. De ville inte mista sitt missionshus. Den 19 april 2009 bildades Föreningen Älvsbacka missionshus, med uppgift att ”missionshuset bevaras och är tillgängligt för befolkningen i bygden”.

Ett första steg var att ta över missionshuset från Svenska Missionskyrkans distrikt Örebro-Värmland-Dal. Det handlar om att bevara byggnaden och att fylla den med lämplig verksamhet under den varma årstiden. En del programaktiviteter förekommer, framför allt vid konstrundan som kallas Örtenrundan i början av augusti månad. Då fick jag möjlighet att komma dit och ovanstående foton är från den 7 augusti i år.

 

Holmedals östra missionsförsamling i Tången

FA28705 Tångens gamla missionshus
Gamla missionshuset i Tången, Holmedal. Foto: Fritz Arenö, Årjängs kommuns bildarkiv.

Holmedals östra missionsförsamling bildades 1886. 1986 var det alltså dags för 100-årsjubileum. Säffle-Tidningens flitige reporter i Nordmarken Fritz Arenö skrev följande notis om detta i tidningen den 6 september 1986.

100-årig församling jubilerar i Holmedal

100 år firas i dagarna av ännu en missionsförsamling i Nordmarken och även nu i Holmedal, där det var Holmedals östra missionsförsamling som liksom den norra bildades 1886.

Även i den nu 100-åriga började man med läsarmöten i hemmen redan på 1860-1870-talet och den förste, som man vet öppnade sitt hem för en norsk vandringsman och efter samtal med honom blev ”omvänd” var bonden Johan Bodin och hans hustru i Rössbyn.

Men de blev snart fler när man fick hjälp av tillresande predikanter som C. F. Kjellin, J. Sätterman, J. O. Mossberg, m. fl. och 1886 var de så många att de kunde bilda missionsförsamling. Då hade bildandet dock föregåtts av en stark väckelserörelse och om den liksom om församlingsbildandet och missionshusbyggande kunde kolportören Alfred Svanqvist från Svanskog berätta i sin memoarbok. Han var född 1853 och reste som kolportör både i västra Värmland, Dalsland och Norge och var också predikare i Holmedal, där han efter han blev accidenstryckare och flyttade som boktryckare till Årjäng.

Så stor som anslutningen blev till ”läsarna” ansåg man det nödvändigt att få eget missionshus och för vilkets tillkomst visades stor offervilja. Det lilla missionshuset till- och ombyggdes på 1960-talet till en vacker och tidsenlig gudstjänstlokal.

100-årsminnet, som pågår i fyra dagar, inleddes på torsdagskvällen med ett gammaldags läsarmöte, som leddes av församlingens pastor Egon Wärmedal och seminarielärare Harry Lindström, musikföreningen medverkade och gamla läsarsånger hölls. I fredags var det SMU:s dag med framtidsvisioner av pastor Egon Wärmedal och på lördagskvällen medverkar i ”minnenas kväll” bl a distriktsföreståndaren Ingemar Nilsson.

På söndag äger de egentliga högtidsmötena rum och vid dessa medverkar missionsföreståndare Walter Persson, förre distriktsföreståndare Bertil Nordenstig samt pastor Egon Wärmedal och flera av de pastorer, som tidigare varit verksamma i församlingen.

Holmedal08
Nya missionshuset i Tången, byggt 1957-58. Foto: Gilbert Svenson, Värmlands museum

Sandbols missionsförening firar 60 år 1966

Sandbols missionshus
Sandbols missionshus i Kila. Foto: Henrik Olsson

Sommaren 2016 är Sandbols missionshus i Kila till salu. Bara tre medlemmar finns kvar och det är inte längre möjligt att driva verksamheten. Söndagen den 3 april 1966 firades föreningens 60-årsjubileum och då var det en livlig verksamhet. Så här skildrades jubileet i Säffle-Tidningens reportage:

Högtidligt jubileum hos Sandbols missionsförening

Sandbols missionsförening i Kila kunde på söndagen fira sitt 60-årsjubileum vid en högtidlig sammankomst. Sång och musik förekom i riklig mängd och vidare medverkade pastorerna Ture Lundgren, Säffle och Herman Jonsson, Torsby. EFS’ Säffle-Kila-kör svarade för det sångliga inslaget på ett utmärkt sätt och vidare bjöds det på hornmusik av kilabarn samt basunsolo av musiklärare Eric Ulke från Säffle.

Det var en intressant historik som föredrogs med anledning av 60-årsjubiléet. Föreningen bildades den 17 mars 1906 och bildandet föregicks av en väckelse i bygden ledd av predikanterna A. Lindström från Långserud och E. R. Flemström från Kristinehamn. Den första fungerande styrelsen hade följande sammansättning: Ordf. Johannes Nilsson, Fjäll, vice ordförande O. P. Svensson, Sandbol, kassör Anders Olsson, Mosserud, sekreterare Johannes Skoglund, vice sekreterare Lars Nilsson, Mosserud samt Augusta Andersson, Sandbol. Föreningen gick snabbt framåt och redan efter ett år var medlemsantalet uppe i 88. ”Petterssons stuga i Sandbol fick till en början tjänstgöra som predikolokal men året efter bildandet kunde föreningen inviga sitt missionshus. Det var så tillvida betalet, att det endast fattades 425 kr. Men redan 1909 förtäljde ett glädjande protokoll, att nu är vårt missionshus till fullo betalt.

Verksamheten kännetecknades en lång tid framåt av hänförelse och offervilja samt stor anslutning till predikningar och möten. 1908 var medlemstalet uppe i nittiotre, men så följde tider av söndring. 1917 inskrevs fem nya medlemmar men tilbakagången var märkbar. 1929 hade 21 medlemmar avlidit och 20 flyttat till annan församling medan 29 stycken hade gått ur föreningen.

I början av 1930-talet kom en ny väckelse till stånd, som medförde att medlemssiffran på nytt steg till trettiosex. Idag är man endast tjugo trogna medlemmar.

En förhoppning är, att man återigen skall få en hög medlemssiffra inom Sandbols missionsförening.

Föreningens ordförande Verner Andersson tillträde sin post 1929 och sitter fortfarande kvar på den platsen. Dagen till ära medverkade musikfanjunkare Eric Ulke, Säffle, som bl. a. spelade solo: ”Jag är en gäst och främling” på basun till pianoackompanjemang av pastor Ture Lundgren, Säffle. De små hornmusikanterna från Kila och Gillberga fick de bästa lovord för sitt kunnande av musikfanjunkaren (Geö).

Hovlanda missionshus på Hammarö

Ett av Värmlands äldsta missionshus var Hovlanda missionshus på Hammarö, om vilket Oscar Lövgren har följande att berätta i artikeln ”Den frikyrkliga verksamheten på Hammarö” i sockenboken Hammarö. En hembygdsbok (1957).

Årsberättelsen för 1873 talar om att skolhusen en tid varit öppna för fria evangeliska möten, varvid lekmannapredikanter förkunnat Guds ord. Nu har emellertid skolhusen stängts. Följden blir den vanliga: man skaffar egen lokal genom att bygga ett bönehus eller missionshus, som det senare har kallats.

Bönehusbygget är ett djärvt företag av några få och inte alls förmögna vänner. För 150 kronor köper man tomtplats i Hovlanda. Några bidrar med en eller annan timmerstock var. Så köper man en liten skogstrakt i Stora Skagene och avverkar timret. En del stockar sågas till bräder, andra får man takspån av. När man på eftervintern 1874 kör fram de första grundstenarna och stockarna, hålles en andaktsstund i snön. Så blir det en del penninginsamlingar och många frivilliga dagsverken, innan byggnaden är färdig. Men det är ingen märkvärdig kyrkobyggnad, som uppföres. Dock är mycket bön och levande tro med i bygget. Även om det gäller en mycket enklare byggnad än Betlehemskyrkan i Stockholm, så är det dock tydligt att dess byggnadsstil (engelsk kapellstil) påverkat utformningen. Man kan se det dels på exteriören med de upptill rundvälvda fönsterbågarna, dels på interiören med dess läktare på tre sidor. På två sidor har läktarna sedermera borttagits.

Redan på hösten 1874 kan man samlas i det nya bönhuset, vilken inviges pingsthelgen följande år.

Nya missionshus byggdes i Klöverud 1899, Rud 1902 och Askhult 1906. 1919 stod missionskyrkan ”Klippan” på Skoghall klar. Tre år tidigare, 1916, hade Skoghall bildat en egen missionsförsamling.

I en sammanställning av folkrörelsernas historia på Hammarö kan man läsa följande om vad som hände sedan:

År 1956 aktualiserades åter tankarna som funnits sedan 1945, om en ny och central missionskyrka då de övriga var gamla och otidsenliga samt att avstånden krympt i och med biltrafiken. År 1958 köptes således Lövnäs Restaurang av makarna Johansson. Kommunen anslog 25 000 kr till renoveringen som sedan skedde i etapper. Uddeholmsbolaget skänkte 2000 kr. År 1960 byggdes kyrkan i anslutning till den före detta restaurangen. I och med den nya centrala missionskyrkan började man sälja av de övriga. Klöveruds missionhus såldes 1962; Hovlanda missionshus såldes 1963; Ruds missionshus såldes 1981 och Askhults missionshus såldes 1982.

Missionsförsamlingen har varit, och är, mycket aktiv på Hammarö och haft såväl barnverksamhet, syföreningar, pensionärsverksamhet, söndags- och lördagsskola och scoutverksamhet utöver den reguljära kyrkoverksamheten.

Vid ett flertal tillfällen från 1956 väcktes frågan om en sammanslagning av de båda församlingarna men 1986 konstaterade man att frågan fick vila. Redan 1990 slogs de ändå samman och har numera endast Lövnäs missionskyrka.

Sista mötet i Hovlanda missionshus ägde rum 2 november 1958. Pastor Gustaf Lenárd, Kristinehamn, avslutningspredikade i sin barndoms bönhus över ämnet ”Guds hus”. En av kretsens äldsta medlemmar, Axel Andersson, släckte de levande ljusen på altarbordet som ett tecken på att missionshuset tjänat ut.