Två missionshus i Östra Fågelvik

Östra Fågelviks socken i Väse härad tillhör idag Karlstads kommun och har fått lite av förstadsprägel till länets huvudstad, framför allt genom tätorten Skattkärr. Vid senaste årsskiftet bodde det 3596 personer i Östra Fågelvik, varav ca 2000 i Skattkärr. Det är alltså en expansiv bygd, som idag vida överträffar befolkningssiffrorna vid väckelsetiden på 1800-talet. 1880 fanns i socknen 2085 invånare. En sådan utveckling är ovanlig i Värmland.

I Skattkärr byggdes 1973 en Janne Feldt-kyrka och där kom missionsförsamlingens verksamhet att koncentreras, de gamla missionshusen avvecklades.

Gilbert Svenson från Värmlands museum var här 1958 och fotodokumenterade två missionshus:

Skattkärrs missionshus byggdes omkring 1885 av plank och träkubb. Väggarna är klädda med rödfärgad ribblockspanel och yttertaket med tegel. På 1920-talet tillkom den femsidiga korliknande utbyggnaden för talarstolen, som försågs med smårutiga fönster i motsats till övriga. Stora salen har tredelat tak, klädd med gråvit pärlspånt liksom väggarna och ekmålade dörrar. Talarstolsutbyggnaden har vitt tak med grönvita väggar. Talarstol av svarvade brunmålade stolpar och bakom dessa är spänt ett tunt rött bomullstyg. Fondprydnad över talarstolen utgöres av en tavla i smal, vit ram med reproduktion av målning, föreställande Jesus. Framför talarstolen ett litet offerbord med vit duk. Brunmålade bänkar. Uppvärmning vid norra väggen av en modern oljekamin och på ömse sidor i en övre våning fönster till ett vindsrum över köket och lilla salen, som också kan användas som läktare. Liten sal och kök, båda klädda med pärlspånt, gråmålad i salen och gråvit i köket.

Rörsviks missionshus består av en tillbyggnad, gjord 1914, till ett soldattorp, vars norra del har bevarats och inrymmer köket. Den äldre delen är uppförd av timmer, tillbygget av plank, allt klätt med rödfärgad ribblockspanel och under brutet tak av tegel. Stora salen har femdelat innertak, klädd med gråvit pärlspånt och väggar av samma material. Talarstol och räcke vitmålade och framför detta ett brunmålat offerbord. Enkla gråmålade bänkar. Den stora takhöjden planerades med tanke på en senare obehövlig läktare över ingångsdörren i väster. Köket i norr, klätt med grågul pärlspånt, har inmurad köksspis av järn.

Råda missionshus i Ekshärad

Ett av Värmlands mer särpräglade missionshus är beläget i hemmanet Råda i Ekshärads socken – ej att förväxla med Norra Råda socken som ligger nära intill. Missionshuset i Råda uppfördes i vad som kallats ”amerikansk” stil och står ännu kvar 2018, dock sålt och i privat ägo sedan flera år.

20181101_133054

En predikant i Ekshärad var Per Löfvén (1853-1926), idag kanske mer bekant som morfars far till statsminister Stefan Löfvén.

Den flitige Gilbert Svenson var här 1958 och då hade missionshuset nyligen genomgått en inre renovering. Här följer hans rapport.

Råda missionshus, uppfört 1898, har restaurerats i det inre 1957-58. Även det yttre har förändrats sedan en del dekorativa snickerier plockats bort. Det är byggt av timmer med rödfärgad liggande panel och vita lister och fönsteromfattningar. Yttertak av tjärpapp och plåt. Mittpartiet upptas av den stora salen med talarstol i öster. På ömse sidor om denna finns tvenne mindre, varav den norra vid senaste restaureringen förenats med den stora genom skjutdörrar. Den södra är delad i kök i östra delen och serveringsrum i den västra. Stora salen har platt tak, klätt med vita träfiberplattor, blågrå väggar och bröstpanel i gråbeige med ny talarstol i samma färg. Äldre osignerad fondmålning på duk, visande ett kors på kulle i perspektiviskt målad arkitekturutsikt. Bänkar i gråbeige och slipat och fernissat golv. Uppvärmning: ny järnkamin.

Ännu ett Betelkapell

 

Betelkapellet i Stockholm. Bildkälla: Stockholmskällan.

Ett namn på en frikyrkobyggnad innebär nästan alltid en ledtråd till vilket samfund som byggnaden ifråga hör till. Henrik har skrivit om detta i ett tidigare inlägg. Betelkapellet tillhörde Första baptistförsamlingen på Malmskillnadsgatan 48 B på Norrmalm i Stockholm invigdes 1865 och kom att ge namn åt inte bara samfundets predikantskola Betelseminariet, men också åt ett stort antal baptistkyrkor och kapell runtom i Sverige. Betel, ”Guds hus”, indikerar nästan alltid baptistisk tillhörighet.

Betelkapellet i Stockholm fick skatta åt förgängelsen genom cityomvandlingen i Stockholm och sista gudstjänsten hölls den 27 maj 1962. En än idag verksam Betelkyrka är den i Örebro.

Även i den värmländska periferin fanns baptistiska kapell med namnet Betel. En av dessa var Betelkapellet i Töresbyn, Blomskog. Så här skriver Gilbert Svenson från Värmlands museum efter sitt besök 1958:

Betelkapellet i Töresbyn, uppfört år 1900, är byggt av timmer med avsågade knutar. Det har rödfärgad ribblockspanel, vita fönsteromfattningar med omålad förstukvist. Stenfot och tegeltak. Stora salen i söder har vitt, platt tak med ventiler i form av stiliserade blommor med åtta kronblad. Väggar av vitmålad pärlspånt. Enkel, vit, snidad talarstol.  Sexton omålade bänkar och enkelt brädgolv. I norra delen av huset liten kammare och kök, båda nyrenoverade.

Tyvärr saknas interiörbilder i bildmaterialet. Församlingen kallades Blomskogs-Lennartsfors baptistförsamling och bildades av 31 medlemmar som tidigare tillhört församlingen i Karlanda. Verksamheten försköts mer till Betania i Lennartsfors och Betel i Töresbyn överlämnades till Blomskogs södra missionsförsamling.

 

Uppmärksamhet i Värmlands Folkblad

20180915_124436

Idag glädjer vi oss åt en bild på omslaget och två hela uppslag i Värmlands Folkblad. För er som inte prenumererar i pappersform så finns artikeln att läsa på webben här, för alla som har något abonnemang på någon av NWT-koncernens tidningar.

Så även om vi inte vill lyfta fram oss själva så får det bli en bild på oss denna gång. Bilden är från ett besök vid Kålleruds missionshus i Ed i september i år. Det är faktiskt missionshusets tak som skymtar bakom buskaget.

Vi hoppas att detta skall leda till nya och givande kontakter! Statistiken visar att bloggen har åtminstone en läsare i Malaysia. Om denne malaysiske läsare har något specialintresse för värmländska missionshus kan dock inte statistikfunktionen berätta något om.

Carl-Johan & Henrik

Gamla missionskyrkan i Filipstad

Gilbert Svenson fotograferade 1958 den gamla Missionskyrkan i Filipstad. En pampig byggnad! Så här skrev han i inventeringen:

Missionskyrkan från 1867 är uppförd av timmer med vitmålad ribblockspanel, bruna fönster samt tak av tjärpapp. En särskild utbyggnad mot gårdssidan med förstuga har skulpterade brunmålade dubbeldörrar med kors i relief av 20-talsstil.

Stora salen renoverades och omgestaltades 1929 och fick då sin nuvarande färghållning i brunt och vitt. Den har femdelat tak, läktare på tre sidor, utbyggt högt podium med talarstol och framför detta ett som altare utformat offerbord med antependium, bärande initialerna IHS. Mellan de stjärnförsedda fönstren av kulört slag med blyinfattningar hänger i absiden en primitiv målning på duk i mörk träram, föreställande en kvinna som räddar sig från syndafloden upp på ett kors, sign. Johnsson 1903. Salen har podium i öster och lilla salen, som är nyrenoverad, ligger bakom västra korväggen. Där finns även kök, målat i gråvitt och klätt med pärlspånt.

Den gamla missionskyrkan, belägen på Hertig Karlsgatan 35 föll offer för kommunens trafikplaner i slutet av 1960-talet. Missionsvännerna flyttade över till metodisternas nybyggda kyrka, och 1970 bildades en av de första frikyrkoekumeniska församlingarna i hela Sverige: Vasakyrkan.

Stömne – en bygd och dess missionshus

De båda missionshusen i (eller som man oftare sade, på) Stömne i Stavnäs socken står fortfarande kvar på en central plats i det tidigare brukssamhället och bondbyn, kretsande kring det bruk som anlades år 1693 med en stångjärns- och spiksmedja, samt med tiden kvarn och sågverk. Inte så långt härifrån ligger bruksherrgården, idag ägd av norrmannen Jan Theodor Solberg som använder den som bostad men också ibland bjuder in till kulturella evenemang.

Smedjan och sågverket nedlades 1886 för att lämna plats åt en fabrik för pappersmassa, som i sin tur nedlades 1939. År 1899 hade Stömne bruk köpts in av Billeruds AB, som bolagets första stora förvärv. Det kom att bli fler med tiden.

Efter 1939 är Stömne en stillsam ort, och tyvärr har det mesta av tidigare samhällsservice försvunnit. Det gäller även då båda missionshusen. Om det norra missionshuset finns begränsat med information, denna artikel handlar huvudsakligen om missionsförsamlingen och det södra missionshuset.

Stavnäs, Stömne missionsförsamling A21358d, foto Larsen o Ödvall Arvika
Kvinnogrupp i Stömne, vi kan väl anta att det är en syförening. Foto: Gunnar Ödvall. Värmlands museum.

Men en gång var här liv och rörelse. I Stömne missionsförsamlings 50-årsskrift så är perspektivet tydligt. I mitten av 1800-talet var det ”en andligt mörk period”, prästerna hade ”gripits av världslivet” och det fanns i Stavnäs inte någon ”troende” präst. Med troende menas här, en präst som gripits av den nyevangeliska förkunnelsen och som upplevt en personlig omvändelse enligt pietistiskt mönster. Ja, ”före 1860 fanns ej en enda sant troende på Stömne”.

Denna tendens till historieskrivning finns i de flesta missionsförsamlingar vid denna tid, men det är sällan att historien skildras som så entydigt mörk, som här. ”Kyrkobesöken rättfärdigade också mycket i deras liv, men hade dock ej makt att lyfta folket ur dryckenskap och omoraliskt liv”.

Det bör understrykas, att på detta sätt se sig själv som de enda ”sanna kristna” är minst sagt riskabelt. Men det var alltså inte ovanligt att tänka så här, särskilt i tillbakablickar från 1900-talets första hälft.

Men, nya vindar skulle blåsa. En man från Stömne, Niklas Olsson i Västängen, gjorde 1860 besök hos släktingar i Långserud och fick tillfälle att lyssna till kolportören Johannes Andersson, ”Fjellstedts-Johannes”. Han fick där uppleva sin omvändelse och förde vidare budskapet till sin hembygd, där flera kom till tro och man började samlas till sammankomster i hemmen, där det lästes Arndts Sanna kristendom och Luthers postilla.

I Stömne fick väckelsen med tiden en mer frikyrklig prägel. Två unga metodister kom inflyttande, vilket förstärkte denna tendens. En av dem var skomakarmästare Erik Gustaf Svedberg (1856-1933) som kom från Hillringsberg och med tiden skulle bli viktig för församlingen. Sonen Hjalmar blev med tiden pastor och tidningsredaktör.

Än så länge var Stömneborna medlemmar av Stavnäs missionsförening, men denna förening var huvudsakligen verksam på östra sidan av Glafsfjorden. Med tiden skulle de två huvudbygderna på västsidan, Sölje och Stömne, bilda egna missionsförsamlingar.

I det relativt närbelägna Björnö i Gillberga socken byggdes i början av 1880-talet ett stort och rymligt missionshus under överinseende av mågen på gården, Karl Hultkrantz (1844-1912), som också varit lärare vid missionsskolan i Kristinehamn. Hultkrantz kom också att stödja verksamheten i Stömne. 1886 fick bygden besök av den välkända evangelisten Nelly Hall (1848-1916) och den 7 oktober 1888 bildades Stömne friförsamling. Församlingen anslöts till Värmlands Ansgariiförening och Svenska Missionsförbundet.

Den ovannämnde Svedbergs son Hjalmar skulle bli tiden bli pastor och tidningsredaktör.

Det första missionshuset i Stömne var byggt redan innan församlingen bildades. Den tidigare omnämnde Niklas Olsson i Västängen upplät plats på sin mark och sommaren 1885 hölls en fest i Västängen där behållningen blev en grundplåt för bygget. Ett skolhus som stått i Karsbol i Värmskog inköptes och flyttades till den nya platsen, för att invigas av Karl Hultkrantz vid pingst 1886.

Gamla missionshuset i Stömne finns väl dokumenterat i några foton som återfinns i Värmlands museums arkiv, bara en kort tid före rivningen. Det visade sig snart, att missionshuset var otillräckligt. En ny missionshustomt skänktes av bolaget. Sommaren 1904 lades grunden och följande år stod det färdigt att invigas. Invigningstalet hölls av predikanten Enoch Olsson från Högerud. Missionshuset var rymligt och på andra våningen inreddes en predikantbostad. Pastor delades med församlingarna i Stavnäs, Högerud, västra Värmskog och Sölje under vissa perioder.

”Norra missionshuset” byggdes för EFS vid 1900-talets början, vi hoppas få återkomma till dess historia.

Stavnäs Stömne södra missionshus A21358c foto Gunnar Ödvall
Stömne södra missionshus runt 1910. Foto: Gunnar Ödvall, Arvika.

Jubileumsskriften talar om väckelse åren 1889, 1900, 1907, 1919, 1926 och 1932. Högsta medlemsantalet var 1919, då fanns 90 medlemmar. Här talas också om den sedvanliga verksamheten: söndagsskola, juniorer, ungdomar, sångkör och syförening, som dock ”ofta varit klandrad, men sällan erkänd”. Var detta vanligt i missionsförsamlingarna?

Jubileumsskriften är alltså från 1938. Vad hände sedan? Året efter lades massaindustrin ned, kvar av industriell verksamhet blev ett cementgjuteri. Men det är tydligt att bygdens tillbakagång kan koppas till att missionsförsamlingens verksamhet stegvis försämrades.

Vid missionshusinventeringen 1962 uppges missionshuset vara i mycket gott skick, men med tiden kom antalet medlemmar bli allt färre. På 1990-talet var det fråga om två personer. Verksamheten ebbade ut och omkring millennieskiftet såldes södr missionshuset.

IMG_9384
F.d. södra missionshuset i Stömne i juli 2018. Foto: Henrik Olsson

Källingeruds missionshus i Vitsand

Källingeruds missionshus i Vitsand står kvar 2018, men det var ett tag sedan det var i bruk. Gilbert Svenson var här 1958 och fotograferade och avlämnade följande rapport:

Källingeruds missionshus, uppfört 1880-81, är byggt av timmer med rödfärgad brädpanel och vita hörnlister och fönsteromfattningar. Taket, som från början var täckt av spån, ändrades till tegel år 1916. Stora salen, som renoverades 1936, har tredelat vitt brädtak, väggar av pärlspånt utan bröstpanel i gulbeige färg. Nytt fernissat golv av spåntade bräder (1936), 17 bänkar i gulbrun eklasyr, köpta från Nyskoga kyrka. Uppvärmning genom en varmluftskamin. Vid restaureringen 1936 flyttades predikstolen från östra gaveln till mitt på södra långväggen, varvid ett fönster sattes igen. Talarstol på podium och med räcke, som kortades något för att passa mellan de båda trästolparna. Salen har nu sju åttadelade fönster, därav två på gaveln i väster. Fondmålning från omkr. 1900, oljemålning på duk i ram, ”Jesus i Getsemane”, (Jesus i blå klädnad och röd mantel, ängeln med kalken har grön mantel och rosa slöja) efter amerikansk förlaga (?) av konstnären Per Tellander (född i socknen). Köket är ombyggt 1954, lilla salen 1949.

Altartavlan av Per Tellander är numera placerad i norra flygeln på Vägsjöfors herrgård.