Guds ord, uppstekt potatis, sill, välling och ölost

En matsedel berättar – om Hans Jacob Lundborg och kolportörsskolan i Grythyttan

Idag är Teologiska Högskolan Stockholm (THS) och Johannelunds Teologiska Högskola i Uppsala utbildningsinstitutioner som utbildar inom teologin för tjänst inom olika samfund. Idag är båda dessa skolor högt kvalificerade mångåriga utbildningar som kräver fullbordade gymnasiestudier för att kunna antas. Johannelund räknar sin historia från det institut för utbildning av missionärer som 1862 grundades på Surbrunnsgatan i Stockholm och året efter flyttade till Johannelund i Bromma. THS har sina rötter i den 1890 bildade Missionsskolan på Södermalm, flyttad till Lidingö 1908 med rötter i två äldre skolor i Kristinehamn och Vinslöv.

Men både THS och Johannelunds rottrådar kan spåras till en kolportörsskola som grundades året efter missionsinstitutet, av en ung präst i en avlägsen bergslagsort. I Grythyttan i Västmanland, inte långt från gränsen till Värmland, fick unga bondsöner utbildas till kolportörer.

H J Lundberg
Hans Jacob Lundborg. Foto i Värmlands museums arkiv.

Hans Jacob Lundborg föddes 1825 i Gagnef, där fadern var präst. Hans Jacob inskrevs 1849 vid Uppsala universitet. Avgörande för honom blev kontakten med rådmannen Lars Vilhelm Henschen (1805-1885). Sin religiösa väckelse upplevde Lundborg genom en konventikel i Henschens hem på försommaren 1851. För den som vill veta mer om Lundborg finns en sakrik men tyvärr inte helt lättläst biografi skriven av Nils Rodén och utgiven på EFS bokförlag 1961.

Präst i Västerås stift

Lundborg drog tidigt uppmärksamheten till sig vid religionsfrihetsmötet i Stockholm 1853, och var kritisk mot kyrkan men planerade ändå att låta prästviga sig för sitt hemstift. Biskopen i Västerås Christian Fahlcrantz (1790-1866) var betänksam och lät dröja med att prästviga Lundborg till november 1853. Den första tjänsten förlades till Fläckebo. Efter tjänsten där gick flytten vidare till Lindesberg, Söderbärke, Ore och Orsa innan han efter en kort återkomst till Fläckebo och sedan till Husby i Dalarna placerades som pastorsadjunkt i Grythyttan i maj 1862. Från september följande år tjänstgjorde han som vice pastor, d.v.s. han vikarierade som kyrkoherde där.

Lundborg kom att särskilt värna om konventikeln, det personliga mötet, ofta i någons hem, där en mindre grupp ”läsare” samlades för att lyssna till en spridare av andlig litteratur, en kolportör. Ordet kolportör betyder just bokspridare, men kolportörens uppgift kom alltmera att sammanfogas med predikantens. I artikeln om Lundborg i Svenskt Biografiskt Lexikon skriver Henrik Gladh:

Framför den traditionella konceptbundna kyrkopredikan ställde Lundborg det fria personliga vittnesbördet. Prästerna skulle vara mindre föreläsare än ”evangelii härolder”, mera själavinnare än undervisare. Konventikeln var för det traditionella kyrkolivets värnare en främmande, lagstridig och splittrande nymodighet. För väckelsen var den en naturlig och nödvändig verksamhetsform. Mot bakgrund av sina erfarenheter klargjorde Lundborg för domkapitlet sin principiella inställning. I ett land där bibelns spridande och läsning var inte endast medgiven utan yrkad och anbefalld hyste han ”icke det ringaste betänkande” inför konventikeln. Inte ens som lekman skulle han ha tvekat att som konventikelledare föreläsa Guds ord, så mycket mindre då som präst, som en gång antagit ”läroämbetet med dess särskilda rättigheter och plikter”. Kolportören och lekmannapredikanten hörde också samman med väckelsen.

En viktig inspirationskälla för Lundborg var Skottland där den skotska frikyrkan hade brutit sig ut ur nationalkyrkan Church of Scotland år 1843. Frikyrkan inspirerade genom sin traktatspridning, sina skolor och söndagsskolor, som Lundborg fick studera vid ett besök i Skottland 1855. Lundborg ville bilda en ny organisation inom kyrkans ram som skulle kunna främja detta evangelisationsarbete.

EFS grundas

Följande år kallade Lundborg flera av sina meningsfränder till ett möte i Stockholm och den 7 maj 1856 bildades där Fosterländska Stiftelsen för Evangelii befrämjande, snart namnändrad till Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS). Stadgarna, som i huvudsak formulerats av Lundborg, talade att EFS uppgift var att verka för ”Kristi rikes tillväxt ibland kristna bekännare”. Lundborg utsågs till en av två sekreterare, och i november 1856 utkom första numret av tidskriften ”Budbäraren”, som snart blev mycket spridd.

Lundborg lämnade sitt uppdrag redan efter ett år, och återgick till tjänsten i Västerås stift. Men han behöll sitt stora kontaktnät och fick 1858 uppdraget att vara EFS provinsombud, som gav honom möjlighet att delta i styrelsemötena. Det var på Lundborgs förslag som EFS år 1861 beslutade att uppta yttre mission i egen regi.

Grythyttan 23 april 1864
Hans Jacob Lundborg (nr 2 från vänster i första raden) och elever i kolportörsskolan fotograferade den 23 april 1864. Foto S. Frankel, Örebro. Tillhör Värmlands museums arkiv.

Under sin verksamhet hade han funnit att behovet av lekmannapredikanter var stort, och han beslöt nu att upprätta en kolportörsskola. Skolans uppgift var att sprida de ”rätta” traktaterna, samtala om deras innehåll, hålla bibelförklaringar och kunna bevaka linjen mot baptismen. Skolan inledde sin verksamhet år 1862 med fem elever. Det finns stora likheter mellan Lundborgs skola och de grundtvigska folkhögskolorna.

Kolportörsskolan

I denna skola, förlagd dels i prästgården, dels i gamla tingshuset (senare beläget på Skandinaviska bankens gård i Grythyttan) undervisades över hundra män. Lundborg skötte själv både undervisningen och ekonomin, och dessutom bedrev han en omfattande predikoverksamhet ute i socknen. Hans förhoppning var att EFS skulle ta över hans skola, och det skedde också efter hans död. Flera av eleverna från Lundborgs skola var verksamma som förkunnare långt in på 1900-talet. En av dem var den välkände värmlandspredikanten Johan Utter.

Kolportörskolan Grythyttan 1865
Lundborg och hans kolportörselever 1865. Johan Utter tillhörde denna elevgrupp. Foto: E. G. Åkerlund. Tillhör Värmlands museums arkiv.

Under skoltiden var eleverna inkvarterade i olika hem i kyrkbyn. Men de hade gemensamt hushåll. Husmor var Lotta Sundqvist från Loka och i den sundqvistska släktens ägo bevarades några minnen från verksamheten, bland annat foton och en ”Matordning vid missionsskolan i Grythytte prästgård”, som senare av någon anledning kom att hamna i Värmlands museum i Karlstad. Foton och matordningen omtalas i skriftserien Grythyttan i ord och bild. Detta kan vara något förvånande men banden mellan Grythyttan och Värmland har historiskt varit mycket starka.

Idag är Grythyttan mest känt för mat och måltider, genom gästgiveriet, Måltidens Hus och Campus Grythyttan, restaurang- och hotellhögskolan tillhörande Örebro universitet. Den bevarade matsedeln ger en mycket levande bild av elevernas vardagsliv, så allt detta ger god anledning att presentera den i sin helhet.

DSCN1521

Matsedeln så som den är bevarad i Värmlands museums arkiv. Foto: Carl-Johan Ivarsson

Matsedeln

Söndag

Frukost: Caffe, Skorpor och Flottinolja eller Gröt med smör uti

Middag: Kött med Potatis eller Rötter samt Kål

Qväll: Kalfsylta eller Kalfost och Mjölk

Måndag

Frukost: Caffe, Smör, Bröd och Ost

Middag: Uppstekt Potatis och Sill samt Wälling

Qväll: Ölost och Pannkaka

Tisdag

Frukost: Inlagd Sill samt Wälling

Middag: Stufvad Potatis, Fläsk och Kål eller Soppa

Qväll: Gröt och Mjölk samt smör och bröd

Onsdag

Frukost: Warm Mjölk eller Kall Gröt

Middag: Stufvade Ärter och Sill samt Ölsoppa

Qväll: Ölost och Korfkaka

Torsdag

Frukost: Kaffe, smör och bröd samt ost

Middag: Kabiljo och Potatis eller Paltbröd med Sås samt Ärter

Qväll: Inlagd Sill samt Gröt och Mjölk

Fredag

Frukost: Stekt Sill och Wälling

Middag: Fläsk Pannkaka samt Saftsoppa af Lingon, Sirup och Risgryn

Qväll: Ölost och Kalfsylta eller Kalfost

Lördag

Frukost: Caffe, smör och bröd

Middag: Stufvade Ärter och Sill samt Hafregryns Soppa

Qväll: Gryn Gröt och Mjölk

Frågan är hur mättande vi skulle uppleva denna matordning, som säkerligen är tidstypisk för den tidens kost i vanliga hem. Kött endast på söndagar, men också fläsk och fläskpannkaka. Sill var en viktig föda, tre gånger varje vecka var det sill till middag, lätt varierat. Potatisen hade fått en stark ställning men kunde ersättas med stuvade ärter. Kalvost är samma sak som kalvdans, medan ölost består av varm svagdricka eller öl, blandat med mjölk. ”Cabiljo” är enligt SAOB saltad torskfisk, i regel långa.

H J Lundberg med familj
Sittande Laura Tullia och Hans Jacob Lundborg. De stående kvinnorna är okända. Foto okänd. Tillhör Värmlands museums arkiv.

I Rodéns biografi beskrivs livet i Grythyttans prästgård: ”Lundborg gladde sig över sitt trevliga hem i Grythyttan. Han lät det trägna kammararbetet omväxla med trädgårdsarbete. Det beredde honom mycken tillfredsställelse att i spetsen för ’sina gossar’, kolportörseleverna, få odla och plantera. Boställets jordbruk förbättrades under hans omvårdnad. Lundborg var angelägen om att eleverna ej genom olämplig diet och för mycket stillasittande skulle komma ifrån sina enkla vanor. Varje dag, även i dåligt väder, måste de ägna någon bestämd tid åt kroppsarbete, såsom vedhuggning, snöskottning och grävning. Med såväl lärare som elever umgicks han med största vänlighet, även om han kom med skarpa tillrättavisningar, där så behövdes”.

I skolan var det viktigt för eleverna att inte bara komma till djupare kunskap om Guds ord och bekännelseskrifterna, men också att komma till visshet om sin kallelses äkthet och ”genom inbördes påminnelse och förmaning få egenheter och missriktningar afslipade”.

Ansgariiföreningar

En dag på hösten 1864 infann sig Carl Johan Nyvall från Karlskoga och folkskollärare A. Wermelin från Brunskog hos Lundborg i Grythyttans prästgård för att samråda med honom om missionen. Då kom Lundborg med förslaget om att det i varje län skulle bildas en länsförening för utsändande av missionärer till ”hednaländerna”, men också för att samarbeta om den inre missionen. Vid denna tid uppmärksammades 1000-årsminnet av missionären Ansgars död, och Lundborg menade att dessa föreningar skulle få namnet Ansgariiföreningar. Nyvall och Wermelin förde vidare appellen från Grythyttan, och den 5 mars 1865 bildades den första av dessa föreningar, Wermländska Ansgariiföreningen.

Hans Jacob Lundborg hade 1863 ingått äktenskap med kyrkoherdedottern Laura Tullia Lignell (1822-1887) från Kila i Värmland, dotter till kontraktsprosten Anders Lignell och hans första hustru Laura Gustava Tegnér. Anders Lignell var känd som en av Karlstads stifts mest betydande präster och framträdde till en början som en motståndare till väckelsen, men tycks mot slutet av sitt liv ha haft en mer försonande inställning. Tullia visade en stor begåvning och tog anställning som guvernant på flera olika herrgårdar, innan hon startade en egen skola i Örebro. Lundborg och Tullia hade lärt känna varandra i väckelsekretsar redan tidigt på 1850-talet, och i deras gemensamma kretsar fanns namn som patronen Hedengren på Riseberga och Carl Olof Rosenius. Tullias yngre syster Anna Maria skriver i en minnesteckning över systern, att ”vid Tullias bröllop, då prosten Forsell i Stora Mellösa vigde, kommo, objudne såväl Rudin som den gode Doctor Fjellstedt. Tänk så vänligt och uppmuntrande!”

I samma minnesteckning skriver Anna Maria att Tullia sysselsattes i Grythyttan med ”öfversättnings och författarearbete till alla möjliga tidningar och tidskrifter, samt till rådslag med sin man om alla möjliga förslag och planer! Han hvälfde jämt i sitt hufvud planer till allt som kunde verka för människors omvändelse, och de sympathiserade häruti äfven, ehuru hon ej var så uppfinningsrik som han”.

Lundborg insjuknade i maj 1867 i blodspottning eller blodstörtning en söndag då han kom från kyrkan. Det visade sig vara lungsot och någon bot stod inte att få. Han avled två veckor före sin 42-årsdag den 26 november 1867. Lundborg kom att efterträdas som vice pastor av en ung präst vid namn Andreas Fernholm (1840-1892). Fernholm kom också att knytas till familjen, då han ingick äktenskap med Tullias halvsyster Gerda Andreetta (1849-1914).

DSCN1859
Lundborgs gravsten på Grythyttans kyrkogård. Foto: Carl-Johan Ivarsson

Skolan flyttades

Kolportörsskolan flyttades efter Lundborgs död från Grythyttan till Johannesberg i Brännkyrka nära Stockholm och 1876 vidare till Johannelund.

Med vår tids terminologi skulle vi kunna kalla Hans Jacob Lundborg för en väckelsens entreprenör. Fyra år efter Lundborgs död, 1871, startade i Kristinehamn en missionsskola av Värmlands Ansgariiförening, från början tänkt som en förberedelseskola för inträde vid Johannelund. Ovannämnde Andreas Fernholm blev föreståndare. Denna skola blev med tiden en självständig inrättning som knöts till det 1878 bildade Svenska Missionsförbundet, som kom att föra arvet från väckelsepionjärerna vidare i en klart frikyrklig riktning. Det var skolan i Kristinehamn som 1890 flyttade till Södermalm i Stockholm och 1908 till Lidingö, där den med tiden utvecklades till Teologiska Högskolan Stockholm (THS). Men det är, som man brukar säga, en annan historia.

Källor:

Lindqvist, Arthur: ”Folkrörelserna i Grythyttan”, i Grythyttan i ord och bild. Skriftserie utgiven av Grythyttans kommun och hembygdsförening. Häfte 12, vintern 1961-62.

Rodén, Nils: Hans Jacob Lundborg. En pil på Herrens båge. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens bokförlag 1961.

http://www.sprakochfolkminnen.se/matkult.html. Institutet för Språk och folkminnens webbplats om äldre matkultur i Sverige.

Hans Jacob Lundborg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9780, Svenskt biografiskt lexikon (art av Henrik Gladh), hämtad 2019-01-13.

Värmlands museums arkiv i Karlstad

Bromanderska samlingen, Värmlandsarkiv i Karlstad.

En förkortad version av denna artikel är publicerad i EFS Missionstidning Budbäraren nr 2019:4.