Besök i Smärslids missionshus

Idag blir det en tidsresa i dubbel mening här. Ni kanske undrar över när vårt projekt började? För min egen del kom inspirationen ursprungligen från en bok som jag köpte på SMU-gården Snäckan på Gotland i juni 1988. Boken har det vackra namnet Lambgift för läsare och förtecknar alla missionshus tillhörande Svenska Missionsförbundet som finns på Gotland. Jag har den naturligtvis fortfarande kvar i gott behåll och tittar ibland på bilderna från Väte, Fardhem, Mästerby, Hogrän och Vamlingbo och många andra platser med vackra namn.

Redan då minns jag att tanken väcktes på att, ”detta borde ju göras även i Värmland”. Jag hade själv täta kopplingar till missionshusens värld, både till Torstensbyn i Kila, Årbotten i Gunnarskog och så jag hade redan besökt många av de andra. Jag förstod också, att många av missionshusen var hotade. Redan hade vissa sålts.

Men åren gick, och drygt 10 år senare började min släkting och gode vän Henrik Olsson och jag fundera på att vi åtminstone skulle göra någon form av missionshusinventering, till att börja med i Säffle kommun.

Vi skriver den 3 november 1999 när vi gjorde en tur till missionshusen i Tveta och Svanskog, två av kommunens socknar. Med hjälp av Ivar Eriksson i Karud fick vi komma in i missionshuset i Smärslid, där det börjat bli allt längre mellan mötena eftersom Tveta missionsförsamlings verksamhet koncentrerades mer och mer till Klöverstens missionshus.

Precis som i grannsocknarna kom här Johannes Andersson från Långserud, även kallad ”Fjellstedts-Johannes” att vara en pionjär som lekmannapredikant. Metodisterna i Säffle hade också en del verksamhet i Avelsäter. Norra Dalslands missionsförening bildades 1871 och en av deras predikanter, S. P. Gerdin, kom att bli besöka Tveta. Tveta friförsamling (namnet blev missionsförsamling på 1930-talet) bildades i Snåret den 12 december 1880. Åtta personer var närvarande, och ytterligare fyra antecknade sig strax efteråt som medlemmar. Förste ordföranden blev Nils Nilsson, Snåret och till föreståndare valdes J. Olsson Lindstrand, Avelsäter.

De första åren samlades till möten i hemmen, men snart började tanken väckas på att bygga missionshus. Den 18 april 1889 beslutades att bygga ett missionshus i hemmanet Smärslid, det skulle vara ”50 fot långt, 38 fot i bredd, 12 eller 13 fot högt med två mindre rum i ena änden”. I början av 1890 beslutades också att bygga missionshus i Avelsäter, det har jag tidigare skrivit om här.

186 Begravningsfölje i Smärslid
Begravningsfölje i Smärslid. I bakgrunden missionshuset. Foto: Ludvig Åberg, 1920-talet.

Missionshuset i Smärslid byggdes alltså 1890. Det tillbyggdes och renoverades först 1923 och sedan 1954. Det var modernt men ändå inte, för det fanns inte vatten eller toalett inomhus.

Med tiden byggdes också missionshus även i hemmanet Vickersrudstorp. Året var 1927 och missionshuset fick namnet Elim. 1952 köptes det gamla soldattorpet Håvmanskerud i hemmanet Håverud, som byggdes om och till med först lokaler för ungdomsarbetet och senare med en samlingslokal. Huset kom dock att kallas för Klöverstens missionshus efter vägskälet och en äldre stuga som låg på platsen.

Verksamheten bestod förutom gudstjänster i ungdomsförening, juniorförening, söndagsskola och syföreningar, men också en ”sångarskara”, som vid 50-årsjubileet 1930 leddes av Paul Eriksson, Lerbyn. Antalet medlemmar var inte obetydligt. 1920 fanns 88 medlemmar och som högst var medlemstalet vid 60-årsjubileet 1940 då det fanns 104 medlemmar.

Tveta hade också anställd pastor fram till 1952, och pensionären Johan Lindström återkom 1956 och verkade ännu några år. Men från omkring 1960 förlitade man sig på gästpredikanter.

Nu var det alltså 1999, och missionshuset var ännu i gott skick vid vårt besök. Men 2003 kom det att hållas avslutningsmöte, och därefter kom missionshuset att endast användas som förråd. Verksamheten hade då helt flyttats till Klöversten. Idag (2020) är antalet medlemmar inte särskilt stort men verksamheten fortgår med gudstjänster och scouter.

Bilderna från besöket i Smärslid 1999 blev liggande. Det kom att dröja 16 år innan vi verkligen började med att inventera missionshus, denna gång för temanumret av tidskriften Värmländsk Kultur. Så följde denna webbsida. Då hade bilderna blivit lagda i en låda som jag inte öppnade förrän i december 2019! Och nu har ni fått se dem!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s