Två BV-missionshus i Rudskoga

Värmland är ett vidsträckt landskap. I vårt projekt så har vi därför försökt att utnyttja de nätverk vi har på platser i Värmland som vi inte känner så väl till.

En av dessa platser är Rudskoga socken längst ned i Värmlands sydöstra hörn, i närheten av den stora sjön Skagern. Vi kände självklart till att det fanns en missionsförsamling här, med missionshus i Persbol och i Väglösa. Den senare platsen är inte som namnet antyder omöjlig att besöka utan ligger inte så långt från dagens bygdecentrum i Skottlanda. Missionsförsamlingen gick samman med grannförsamlingen i Nysund 1998 och heter numera Brokyrkans församling. Missionshuset i Persbol är i bruk. Det finns också ett pingstkapell med namnet Betania som ligger i Södra Ugglebol. Det har vi berört i ett tidigare inlägg.

Trots mångfalden med att skriva nästan 100 olika socknars alldeles lokala kyrkohistoria så finns det gemensamma drag. Den nyevangeliska väckelsen i de värmländska sockarna brukar ta sin början på 1850-talet eller början av 1860-talet när de första nyevangeliska predikanterna framträder i bygden. I väster dyker det ofta upp norska predikanter. De senare brukar tillskrivas ett allvarligare lagiskt budskap.

Sedan kommer nästa skifte på 1870-talet, då Waldenströms tankar om försoningsläran och tanken på enskilda nattvardsgångar präglar Värmland, där i de flesta fall majoriteten väljer den waldenströmska linjen och en minoritet väljer en kyrkotrogen linje. EFS i Värmland får en nytändning genom den väckelse som präglades av organisationen De Ungas Förbund och deras utsända predikanter från omkring 1906 och några år framöver.

Så kommer nästa splittring, nu bland de EFS-anslutna. Omkring 1909-1910 så kom en minoritet inom bl.a. Betlehemskyrkan i Stockholm att opponera sig mot den som man ansåg alltför liberala och bibelkritiska syn som fanns inom vissa delar av EFS. Så bildades missionssällskapet Bibeltrogna Vänner, som kom att få fäste på några platser förutom dess kärnområde i norra Skåne. I Värmland handlar det om Säffle med omnejd, Sunne, Östmark, Fryksände och då Rudskoga.

Splittringen gick rakt igenom många lokala missionsföreningar runtom i landet. I många fall bildades alltså vid denna tid nya lokala missionsföreningar, som antingen tog över de gamla missionshusen eller byggde nya hus. Det förekom också att två missionsföreningar delade på samma hus.

I östra Värmland kom inte EFS och BV att få så särskilt många efterföljare, förutom i Kristinehamn där EFS hade och ännu har en livaktig verksamhet i Betlehemskyrkan. Och så då nere i Rudskoga, där det byggdes två missionshus. På de flesta andra håll höll sig väckelsefolket till missionsförsamlingarna, som på många håll blev mycket starka.

Det är svårt att skriva historia utan källor och än så länge vet vi inte så mycket om hur de båda BV-missionshusen i Rudskoga kom till. Inte ens Jonny Bjuremo från Östmark som numera verkar som missionssekreterare i Evangelisk Luthersk Mission (ELM-BV) som organisationen heter sedan 2005, kände till de båda missionshusen i Rudskoga. Kanske finns det kunskap bland våra läsare?

Med hjälp av Berith Sande, chef för Föreningsarkivet i Karlstad och bofast i Rudskoga så fick vi kontakt med Lillvor Ivarsson, hembygdsforskare i Rudskoga. Berith och Lillvor har på olika sätt givit oss kunskap om missionshusen. Lillvor är aktiv inom fotogruppen inom Rudskoga Hembygdsförening.

Missionshuset i Västra Bjurvik har funnits till för bara några år sedan. En person köpte det av missionsföreningen och lät bygga om det till bilverkstad, genom att såga upp ett stort hål på ena väggen. Efter en kort tid var bilverkstaden historia och en granne köpte det istället för att slippa nya projekt alldeles intill den egna tomten. Eftersom missionshuset var i mycket dåligt skick så revs det.

Vi har ännu inte hittat någon bild som visar hela missionshuset, men från Lillvor fick vi en bild med en grupp söndagsskolebarn med lärare framför missionshusets dörr. Bilden är troligen från 1940-talet.

1523 V. Bjurvik Söndagsskola
Söndagsskolan i Västra Bjurvik. Bild från Rudskoga Hembygdsförening

Några av söndagsskolebarnen är säkerligen ännu i livet.

Däremot så hittade Lillvor en fin exteriörbild av Frosteruds missionshus. Här går det med hjälp av bildens påstämplade årtal att lätt tidssätta den. Bilden är alltså från 1970 och missionshuset ger ett något ålderstiget intryck. Det synes också vara ett av de minsta vi sett och verkar inte ha murad grund, eller ljuger bilden? Det är troligt att det revs bara några år efter att bilden togs.

1540 Frosterud Missionshus
Missionshuset i Frosterud. Bild från Rudskoga Hembygdsförening

Som på andra håll i Värmland var nyrekryteringen till Bibeltrogna Vänners verksamhet alltför begränsad för att hålla lågan vid liv när den äldre generationen uttröttades och inte fick några efterföljare. Bilden känns igen från verksamheten i Säffle och Sunne. Det gjorde de båda missionshusen i Frosterud och Västra Bjurvik till idag nästan bortglömd historia. En av de kvarvarande BV-vännerna gick ur tiden drygt 100 år gammal under 2019.

Idag vet vi att Lutherska församlingen, en fristående evangelisk-luthersk församling som huvudsakligen hyr in sig i Stockholm (Adventkyrkan) och Åby i Östergötland (Åbylundskyrkan) också har verksamhet i Rudskoga, där högmässor firas med viss regelbundenhet. Om det finns en koppling till BV-arvet i bygden är dock osäkert.

2 reaktioner på ”Två BV-missionshus i Rudskoga

  1. Ñy kommentar i Torsby.
    Eftersom Missionshuset ligger i Gunnsjögården ligger även Betelkapellet i Gunnsjögården eftersom de är grannar. Båda ligger i Vägsjöfors. Hemmanet är Gunnsjögården

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s