Filadelfia i Skråckarberget

20200306_140233
Omslagsbilden på tidskriften Värmlandsvittnet 1962:2. Tidningen var ett organ för pingstförsamlingarna i Värmand och utgavs 1947 till 1963.

Södra Finnskoga socken är en av Värmlands mest genuina finnbygder. Det är glest mellan människorna men rikligt med granskog. Den skogsfinska kulturen och språket var länge dominerande – kyrkbygget 1831-1835 och folkskolans införande var två element i försvenskningen av bygden. Många influenser har också kommit från Norge, där missionsförsamlingen i Falltorp var en verklig gränsförsamling som samlade folk från båda sidor av gränsen.

Vid frikyrkoinventeringen på 1950-talet var Finnskoga-Dalby kommun, bestående av socknarna Dalby, Södra och Norra Finnskoga, den svagaste frikyrkokommunen i hela Värmland. Under denna period fanns det faktiskt inte så få människor här. 1950 bodde 1477 personer i Södra Finnskoga – nästan exakt lika många (1465) i Norra Finnskoga. Idag finns 252 personer i Södra Finnskoga och 260 i Norra Finnskoga.

1916 skedde vuxendop vid Dalboängen i Sysslebäck, det äldsta kända i norra Värmland. Elimförsamlingen i Torsby byggde i början av 1940-talet ett pingstkapell i Skråckarberget i Södra Finnskoga. Enligt Torleif Styffe: ”Under kraftverksutbyggnaden i norra Värmland fanns ett 30-tal medlemmar och en egen församling bildades. Enligt en uppgift bildad i slutet av 40-talet som bönegrupp. Många medlemmar bodde i Sysslebäck på 1950-talet och hade möten i en barack norr om folkparken”. Församlingen blev fullt självständig i januari 1955.

En ”trossyster” från Brattmon i Dalby hade utvandrat till USA. När hon avled 1930 lämnade hon 1000 kronor till Filadelfiaförsamlingen i Karlstad som grundplåt för byggandet av ett pingstkapell i Sysslebäck. En barack inköptes från Uddeholms AB för 3360 kronor. 1955 flyttades baracken till Sysslebäck. I tidskriften Värmlandsvittnet, rapporterade Isidor Sundström att baracken rymmer en samlingslokal för ca 60 personer, är ”ljust och trevligt målad, med en nyinstallerad värmekamin som värmekälla samt en evangelistbostad som bebos av syster Karin Nyström samt hennes kamrat Annie Håkman, Aspö, Blekinge som i december månad [1955] inträdde i arbetet på Klarälvdalsfältet”. Vid slutet av 1955 fanns 23 medlemmar.

I Föreningsarkivet för Värmland finns fyra kassaböcker och en protokollsbok för Finnskoga-Dalby Filadelfiaförsamling. Här ges också några fragment av pingsthistorien, även om protokollsboken bara omfattar åren 1962 till 1970. Vad som imponerar är att den lilla församlingen faktiskt klarade att inte bara ha två kapell utan också en anställd pastor. Nils Gunnar Wahlström var pastor fram till 1962. Han avled 1966 i Hova, endast 33 år gammal. Sven Andréas från Hedesunda välkomnades som ny pastor i augusti 1963. Han var kvar i tjänsten till slutet av 1965 då han flyttade till Elimförsamlingen i Torsby.

Evald Johansson, Nyhammar kallades till föreståndare 1 oktober 1966. Han hade tidigare arbetat i Filadelfia i Dala-Järna. Han kom att verka här under några år.

I februari 1967 togs beslut om att sälja lokalen i Sysslebäck. De såldes till Filadelfiaförsamlingen i Sunne för 3500 kronor. När kraftverksbyggena var avslutade så flyttade många och församlingen anslöt sig till Filadelfia i Ekshärad vid början av 1971. Ingen var intresserad av att församlingen skulle existera som självständig församling längre då ”ekonomisk bärighet att kalla vittnen i församlingens tjänst saknades och underhålla verksamheten”.

Senare anslöt man sig till Elimförsamlingen i Torsby. Den sista volymen i det lilla församlingsarkivet är en kassabok för åren 1985 till 1991.

Verksamheten upphörde helt vid början av 1990-talet och kapellet såldes till privatpersoner. Det ligger än idag i relativt välbevarat skick mitt i den lilla skogsbyn.

Skråckarberget
Filadelfia Skråckarberget 2018. Foto: Henrik Olsson

I ären – för att I skolen: Om Örruds missionshus

IMG_0008
Örruds missionshus 1984. Foto: Kjell Martinsson

I Örrud i Södra Ny socken på Värmlandsnäs i det som idag är Säffle kommun, fanns under drygt 90 år ett missionshus. Det var vare sig det minsta eller största men hade en livaktig verksamhet ända fram till början av 1980-talet. När nio församlingar på Värmlandsnäs år 1981 gick samman till en missionsförsamling så blev flera av missionshusen överflödiga och 1984 hölls det sista mötet i Örrud. Huset såldes och är idag bostadshus, knappast igenkännligt.

Vid 50-årsjubileet 1944 skrevs följande historik ner. Långt senare skannades den och lades ut på Värmlandsnäs missionsförsamlings hemsida. Eftersom historiken är intressant både vad gäller verksamheten i Örrud men också på den självbild och historiesyn som var gällande i missionsförsamlingarna vid den här tiden, kan den ha intresse för fler.

50-årsberättelse för Örruds Missionsförsamling åren 1894-1944

I ären – på det att I skolen

”I åter ären ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus”. 1 Petr. 2:9

När Abraham hörde Guds kallelse att lämna sitt land och sitt folk var han lydig och drog ut att söka det land Gud hade lovat honom, så ungefär börjar det gammaltestamentliga Gudsfolkets historia.

Guds älsklingstanke har alltid varit att på jorden äga ett heligt folk, ett egendomsfolk, som skulle vara bärare av den Gudomliga uppenbarelsen och förkunnare av Guds väldiga gärningar. Då de stora väckelserna gingo fram över vårt land omkring mitten av förra århundradet, nåddes även Värmlandsnäs av kallelsen från Gud och många lyssnade i tro då Herren kallade.

Så inbröt efter otrons långa mörka istid över våra bygder en härlig andens vår, med ljus och liv och sång.

Åter hade Gud åt sig samlat ett folk som bar hans namn, ett folk till vilket han talade genom ordet och anden och genom vilket hans vilja kunde ske, som skulle, för vårt folk, förkunna hans väldiga gärningar, han som hade kallat dem från mörkret till sitt underbara ljus.

Frågan om ett hem för det nya folket blev snart mycket brännande och i Nya Testamentet fann man lösningen. En Guds skapelsevecka pågick bland vårt folk, kristna församlingar bildades, missionshus byggdes, barnen samlades till söndagsskolor och Guds ord hade stor framgång.

I denna tid av nytt liv och nydaning föddes Örruds Friförsamling. De troende på platsen hade sedan Södra Ny Missionsförsamlings bildande år 1881 utgjort en krets av denna. De geografiska förhållandena och tidens dåliga samfärdsmedel gjorde dock snart att ett fortsatt samgående med Södra Ny av många ansågs minde lämpligt och så bildades Örruds Missionsförsamling den 22 mars 1894. Medlemsantalet var vid bildandet 32 och många undrade säkert i början, ”vad månde bliva av detta barn”.

Under 50-årsperioden ha sammanlagt 69 personer tillhört församlingen. Under samma tid ha 22 utflyttat till annan ort och 25 genom döden hemförlovats. Medlemsantalet är för närvarande 23.

På årsmötet 1894 beslöts att församlingen skulle anslutas till Värmlands Ansgariiförening och även till Svenska Missionsförbundet.

Namnen på några av de som tjänat i församlingens ledning må här nämnas. Åren 1894-1896 var Anders Johansson både ordförande och sekreterare. År 1896 valdes Joh. Olsson till ordförande och kvarstod till 1938 efter vilken tid församlingens nuvarande ordförande Erik Kvaldén innehaft platsen. År 1911 valdes Joel Nilsson till föreståndare och David Andersson till sekreterare. 1914 fick Anders Johansson hembud och till hans efterträdare som kassör valdes David Andersson vilket förtroendeuppdrag han innehade till 1939 och efterträddes av nuvarande kassören David Haglund. År 1923 valdes Karl Olsson till föreståndare och Erik Olsson till sekreterare vilka uppdrag de alltfort inneha.

Som ordets förkunnare har under längre eller kortare tider följande bröder tjänat: L. Engström, L. M. Eriksson, J. Nyrén, G. Ansgarius, Julius Johansson, B. Finnström, L. G. Olsson, J. Kvaldén, D. Lunde m.fl.

Åren 1897-1918 var församlingen mestadels betjänad av A. Johansson, Finnerstad.

Tillsammans med Södra Ny och närgränsande församlingar har Örrud haft följande predikanter: Aug. Johansson från Södra Ny 1919-1925, C. E. Vestlund från Långserud 1926-1928, Knut Eklund från Siljansnäs 1928-1930, Carl Gésar från Rättvik 1931-1937, Gunnar Hedlund från Edebäck 1938-1941, O. Simonsson från Karlanda 1941-1944.

Vidare har församlingen haft besök av ombud från Svenska Missionsförbundet, Ansgariiföreningen, V. A. U. m.fl. Härtill kommer församlingen enskilda möten, nattvardsfirande, bibelstudier och samtal samt bönemötena ej att förglömma, vilket allt fått tjäna till att hålla den heliga elden brinnande genom år och stormar.

Söndagsskola har hållits sedan församlingen bildades. Såsom lärare har tjänat J. Kvaldén, A. Johansson, Axel Andersson, Anders Johansson, Joel Nilsson, Erik Olsson, Karl Olsson, Dagmar och Annie Olsson, Annie Haglund, Inga Olsson.

Inom församlingen och i fullt samförstånd med densamma arbetar en ungdomsförening bestående av troende ungdom från både Örrud och Torserud. Ungdomsföreningens nuvarande ordförande är Enar Andersson, Torserud. Även juniorverksamhet bedrives sedan några år och nuvarande ledare E. Kvaldén och Greta Andersson.

Under så gott som hela församlingens verksamhetstid ha syföreningen tjänat och varit en god skaffare till församlingens kassa.

Och för övrigt, tiden blev oss ju för kort om vi skulle tala om dem alla, sångare och musikanter, organister, vaktmästare, festkommitterade och andra som genom trogen och uthållig tjänst gjort att församlingen kunnat fylla sin uppgift som Guds tjänarinna i vår bygd.

Församlingens kassa har under 50-årsperioden omslutet 23 899 kronor. Till Svenska Missionsförbundet har lämnats 3 821 kronor och till Ansgariiföreningen 2 338 kronor.

I ären – för att I skolen; dessa ord inrymmer allt som hör till levande kristendom, nåden och ansvaret. Ett utvalt släkte, säger aposteln, alltid har läsarefolket varit ansett som ett särskilt släkte, avskilt från världen. In i denna släkt födes man enligt Jesu ord, genom vatten och ande och till denna släkt hör man så länge man vandrar den smala vägen.

”Ett konungsligt prästerskap”, med de orden markeras de frälstas höga ställning.

”Ett heligt folk” är ett avskilt folk, ”ut från världens villa tagen Guds församling är”, säger sångaren.

”Ett egendomsfolk”, de orden uppenbara grunden för all frälsningslycka, vara Guds egendom.

Allt detta ären I, säger aposteln och så kommer fortsättningen med sällsamt heligt allvar, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar och ur bävande lärjungars hjärtan går denna suck, vem är härtill skicklig.

Ett är dock säkert att Örruds Missionsförsamling i år som gått, genom att mottaga Guds nåd, kunnat fylla sin uppgift att var förvaltare av denna mångfaldiga nåd, och idag är 50-åringens bön, låt oss även i kommande dagar få förkunna hans härliga gärningar, han som kallat oss från mörkret till sitt underbara ljus.

Örrud i mars 1944

Kommitterade

Epilog 1984

1984 hölls det sista mötet i Örruds missionshus. Kjell Martinsson dokumenterade med sin kamera och har senare digitaliserat bilderna. Vi tackar för att få visa denna mycket intressanta bildsvit.