Pastorsbostad på vykort

IMG_20200511_0003 (3)

Tomas Janson i Kila bidrar med ett annorlunda vykort – i Kil gjorde man en gång (kanske runt 1950) ett vykort med baptistförsamlingens pastorsbostad.

Visst är det ett vackert hus, men man kan fråga sig vilka som var intresserade av att använda kortet – pastorn borde tröttna på dem skulle jag tänka.

Tyvärr finns det inte någon information om huset i jubileumsskriften vid Stora Kils baptistförsamlings 100-årsjubileum 1975.

Glänne kapell

Glänne kapell i Frykerud har varit med i ett tidigare inlägg, men fick också besök av Gilbert Svenson 1958 i hans insatser att dokumentera värmländska missionshus för Värmlands museums och Nordiska museets räkning. Så här beskrivs kapellet:

Kapellet uppfördes 1878 och renoverades 1904, 1918 och 1932. Det är byggt av tegel på stenfot och har tegeltak. Ritningarna är signerade O W. Stora salen i öster har femdelat tak, som bärs av åtta upptill grenade träpelare. Åtta sexdelade fönster, därav två på fondväggen. Taket vitt, de putsade väggarna har upptill en list i gråblått och grågrönt, är gulvita ned till bröstpanelen med dubbla trälister i grått. Gråmålade bänkar med sitsar i gulbrun ekimitation. Talarstol och podium i grågrönt. Hela kapellet nymålades 1955 och fick då en ljusare färghållning. Talarstolspodium med dopbassäng täckt av trälämmar. Golvet nyinlagt och fernissat. I väster läktare med ingång till lilla salen, som är belägen ovan predikantbostaden. Fondmålning av Oscar Wiklund 1940, olja på putsvägg, med motivet ”De tre vise männen”. Talarstolsinskription: ”I detta tecken skall du segra”. Lilla salen har träfiberplattor i taket, vitmålade och ljusgröna väggar. I söder litet talarstolspodium och därframför enkelt offerbord, orgel och fem brunmålade bänkar. I salen hänger ett blyertsporträtt, föreställande predikanten Per Nilsson (”Per på Skinka”), verksam i Frykerud 1876-93. Predikantbostaden om två rum och kök renoverades 1947.

Pelarna i Fagerås

År 1959 försvann det gamla missionshuset i Fagerås i Frykerud. Även om tiderna förändras så måste det ses som en stor förlust. Om detta vittnar inte minst de bilddokumentationer som gjordes året före rivningen av Gilbert Svenson från Värmlands museum och Rosén från Nordiska museet.

Fagerås missionshus, som är beläget mitt i samhället, nära järnvägsstationen är uppfört 1903 i ”amerikansk” stil. Det är byggt av plankbitar och murbruk och både utvändigt och invändigt klätt med pärlspånt. Dåligt lagd stenfot och takbeklädnad av korrugerade plattor, tegel och plåt. Det är byggt i norr-söder och med sidoskeppsliknande utbyggen i öster och väster, vars övre våning  rymmer de båda sidoläktarna och där den östras bottenvåning inrymmer lilla salen, den västras en vaktmästarebostad. Åt norr har under pulpettak utbyggts kök med förstuga samt utrymmen för den stora värmekammaren, vars tre galleröppningar avsåg att ge värme åt stora salens podievägg i norr.

Stora salens tak och tre läktare bärs upp av åtta genomgående upptill grenade träpelare. Dessutom finns det på varje läktare fyra lägre stolpar, alla dekorerade. Läktarräckena ornamenterade med genombrutna kors, trepass- och hjärtformer och reliefartade korsformade bladmönster. Färghållningen vitt utom bröstpanelen i gulbrunt och dörrarna i ekimitation. Omålade brädgolv. Sex stora 16-rutorsfönster samt fyra sexrutors på ömse sidor av de stora i norr (podieväggen) och i söder. Talarstol med podium i samma dekor som läktarbröstningarna. Fondprydnad: oljemålning på duk med motivet ”Jesus får hjälp med korset av Simon från Cyrene” sign C J Lindh 1913. Framför podiet två lösa offerbord. Extra uppvärmning genom järnkamin. Rikt dekorerade förstukvistar vid ingångarna från söder.

Dessa bilder från fotografen som möjligen hette F. Rosén ger för mig närmast en känsla av träkatedral kring missionshuset i Fagerås.

Ett minnesvärt kapell

 

Georg Johanson

 

Åker man E 45:an norrut från Fagerås mot Sunne passerar man efter 8 km på vänster sida ett gammalt baptistkapell i trakten av Tolita med inskriptionen ”Glänne kapell 1878” väl synligt från vägen. Det är en tegelbyggnad som numera i det närmaste sover sin törnrosasömn. Annat var det på folkväckelsens tid. Då var kapellet platsen för en livaktig verksamhet som tilldrog sig stor uppmärksamhet i bygden. Här samlades stora skaror människor för att lyssna till förkunnelsen från de predikanter/kolportörer som representerade en av de folkrörelser som vid denna tid växte fram i vårt land, nämligen baptismen.

Utmärkande för denna rörelse var betoningen på den personliga omvändelsen till tro på Jesus Kristus som åtföljdes av dopet genom nedsänkning i vatten. I motsats till barndopet var detta ett s k ”vuxendop” och stod i strid med svenska kyrkans tro och lära.

Den som främst förknippas med Glänne kapell var en lekmannaförkunnare vid namn Per Nilsson som gick under smeknamnet ”Per på Skinka” efter namnet på den gård, han som en bygdens son kom ifrån. Han skiljde sig från andra predikanter bl a genom sin färgstarka förkunnelse på värmländska. Framgången för honom och församlingens verksamhet visade sig inte minst genom de många omvändelserna. Under en kort period döpte han över 500 personer. I bygden levde länge minnet av ”Per på Skinka” kvar genom de berättelser och sägner hans personlighet väckte.

Som exempel på hans sätt att uttrycka sig berättas att då han talade om den ”förlorade sonen” sade han att ”hans gamle klär hade han slete på, tills inte löppera feck spänntag i trasera. Men då förstod han, att det var bäst att vänne sig te far igen. Och det gjorde han och var välkommen.”

Eftersom verksamheten i Glänne kapell pågick under den stora utvandringen till USA decimerades snart församlingen efter att ha haft 483 medlemmar och många av församlingens medlemmar bildade i USA en avläggare till Glänneförsamlingen i trakten av Oregon, Wisconsin.

Då jag på 1970-talet sammanträffade med Levi Pethrus berättade han att han som ung evangelist fick starka intryck av ”Per på Skinka” som han en kort tid fick följa i verksamheten i Glänne kapell.

Georg Johanson, pastor, Laknäs, Leksand