”Endast för tjänstebruk…”

Hur många medlemmar har de frikyrkliga samfunden i Sverige? Det var en aktuell arbetsuppgift för Frikyrkliga Samarbetskommittén 1949. Redan 1925 hade samarbetskommitténs medlemssamfund genomfört ett liknande projekt. Det omfattade då endast Svenska Missionsförbundet, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan, men nu ville man försöka att kartlägga alla ”fria kristna samfund”.

I denna vida definition ingick förutom de tre nämnda också Fribaptistsamfundet, Helgelseförbundet, Örebromissionen, Svenska Alliansmissionen och Pingströrelsen men också Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. EFS är inte och har inte varit ett frikyrkosamfund men hade vid denna tid en rätt oklar ställning, relationen till Svenska kyrkan kunde skilja sig åt från plats till plats och EFS-föreningarna följde olika linjer.

Det bör tilläggas att de tre ursprungliga medlemmarna av Frikyrkliga Samarbetskommittén hade en lång tradition av att föra matriklar och noga hålla reda på sina medlemmar. Det finns noga förd statistik från första början. Inom andra samfund fanns andra traditioner. Pingströrelsen var inte någon samfundsorganisation utan där fungerade istället mer eller mindre formella nätverk som sammanhållande. Det fanns också på många håll en stark skepsis mot ekumenik, även frikyrkoekumenik, och det gjorde att medlemssiffrorna från pingstförsamlingarna kan vara osäkra. T.ex. så vägrade de båda pingstförsamlingarna i Malmö att ge någon statistik och de saknas helt i sammanställningen.

Andra samfund medförde andra statistikproblem. Inom Svenska Alliansmissionen fanns ett betydande antal församlingar i Småland, som var dubbelanslutna till SAM och SMF. Inom EFS fanns det både missions- och ungdomsföreningar, som en gång i tiden skilt sig åt men som vid 1950-talet i princip hade en likartad verksamhet.

Dessutom saknas Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner helt, liksom de närstående Östra Smålands Missionsförening. För Värmlands del så är det ju bara det förstnämnda som har betydelse. Även Adventistsamfundet saknas.

Undersökningen genomfördes åren 1950-1953 och folkmängdssiffrorna kommer från 1 januari 1952, årtalet för den första storkommunreformen. Eftersom man var medveten om siffrornas osäkerhet så försågs undersökningen när den gavs ut i tryck 1957 med noteringen: ”Endast för tjänstebruk och för användning inom de till Frikyrkliga Samarbetskommittén anslutna samfunden”. Ett visst hemlighetsmakeri rådde alltså. Men efter drygt 60 år så kan väl detta ha mist sin giltighet och det kan vara av intresse att presentera utredningens siffror.

Det som ger utredningen ett betydande värde är att ambitionen varit att kartlägga frikyrklighetens utbredning ner på kommunnivå. Då talar vi alltså om de kommuner som existerade från tidigt 1950-tal till tidigt 1970-tal.

Vilken kommun var då Sveriges frikyrkligaste? Ja, det var då Klevshult i Jönköpings län med 35,74% frikyrkomedlemmar. Den mest frikyrkliga köpingen var Bodafors med 29,04% frikyrkomedlemmar, följt av Sunne köping med 22,20%.

Den mest frikyrkliga staden 1952 var Örnsköldsvik med 25,07%, följt av Bollnäs med 20,62% frikyrkliga. Den minst frikyrkliga staden var Nacka med 0,21%, men det är som utredningen skriver tydligt att en del Nackabor tillhörde frikyrkoförsamlingar i den närbelägna huvudstaden.

Det fanns för övrigt ett stort antal landskommuner utan frikyrkliga, särskilt i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län.

Hur är det med frikyrkligheten i Klevshult idag förresten? Ja, socknarna Fryele, Hagshult, Åker och Tofteryd ingår idag i Vaggeryds kommun och även där visar en snabb googling att förändringens vindar har blåst, gamla missionshus har sålts och församlingarna har omstrukturerats. Men fortfarande kan väl denna del av Sverige få räknas till ”Bibelbältet”.

Det är troligt, att siffran för Sunne köping är alltför hög, eftersom dit räknats alla medlemmar i missionsförsamlingen. Sunnes kommunala historia är något komplicerad. Det som vi idag känner som tätorten Sunne blev ett municipalsamhälle 1904 och den 1 januari 1920 utbröts detta ur den borgerliga kommunen och blev Sunne köping. 1952 sammanslogs landskommunen med Östra och Västra Ämterviks kommuner och denna kommun blev kallad för ”Stora Sunne”. Samtidigt fanns köpingen kvar och först 1963 blev Stora Sunne landskommun en del av Sunne köping.

IMG_0195
Missionskyrkan i Sunne. Foto: Henrik Olsson

Men i kyrkligt hänseende skedde aldrig någon uppdelning och inte heller inom frikyrkoförsamlingarna.

För Värmlands läns del så fanns det 1952 52 kommuner, varav 6 städer, 7 köpingar och 39 landskommuner. Eftersom vi intresserar oss för landskapet Värmland och några andra grannsocknar, som av historiska skäl har starka band till Värmland så har nedanstående tabell 58 kommuner.

Med reservation då för att siffrorna för Sunne köping och Stora Sunne är missvisande så ger ändå tabellen intressant information, med stark frikyrklighet även med nationella mått på många håll, särskilt i Nordmarken och delar av Jösse härad, och den svagaste frikyrkligheten i norra delen av Fryksdalen, övre Klarälvdalen och där Gustav Adolf ligger helt i bottenskiktet.

20180805_111302
Uvanå missionshus, beläget i Värmlands minst frikyrkliga socken Gustav Adolf. Foto: Carl-Johan Ivarsson

Siffrorna nedan är först procent frikyrkomedlemmar 1952, därefter antal verksamma pastorer och slutligen antalet lokaler/missionshus/kyrkor.

 

Sunne köping 22,20 6 19
Töcksmark 19,86 1 12
Holmedal 13,46 7 21
Östra Fågelvik 12,65 1 5
Degerfors 12,23 7 10
Frykerud 12,10 2 5
Väse 11,28 2 14
Järnskog 11,05 2 9
Gunnarskog 9,96 3 13
Glava 9,81 2 11
Forshaga 9,79 4 5
Svartå 9,60 5 21
Årjäng 9,24 1 3
Stavnäs 8,95 3 14
Grava 8,78 2 8
Säffle 8,70 8 14
Kristinehamn 8,09 9 19
Arvika 7,98 7 16
Brunskog 7,86 2 16
Munkfors 7,70 3 9
Visnum 7,46 3 13
Värmlandsnäs 7,18 4 10
Lysvik 6,98 2 4
Köla 6,60 2 7
Stora Kil 6,14 3 9
Karlstad 5,96 10 9
Ed 5,85 3 5
Hagfors 5,74 4 8
Amnehärad 5,48 3 6
Nyed 5,26 3 12
Storfors 5,14 2 3
Rämmen 5,09 3 4
Fryksände 5,03 4 15
Gräsmark 4,98 2 10
Ekshärad 4,87 2 7
Svanskog 4,86 2 5
Sillerud 4,80 1 7
Ullerud 4,61 4 10
Karlskoga 4,51 8 17
Filipstad 4,17 4 3
Grums 4,17 2 3
Eda 3,87 3 10
Hällefors 3,44 2 4
Kroppa 3,38 2 3
Ullvättern 3,38 2 6
Gillberga 3,29 2 7
Norra Råda 3,27 2 7
Grythyttan 3,21 1 4
Hammarö 2,79 2 6
Norra Ny 2,76 1 3
Stora Sunne 2,51 4 10
Vitsand 2,43 2 4
Nor 2,09 3 7
Älgå 2,08 6
Värmlandsberg 2,00 2 9
Östmark 1,77 1 3
Finnskoga-Dalby 1,49 1 12
Gustav Adolf 0,35 1

Källa: De fria kristna samfunden i Sverige. En utredning. Frikyrkliga samarbetskommittén, tr. Falköping 1958.

Besök i Smärslids missionshus

Idag blir det en tidsresa i dubbel mening här. Ni kanske undrar över när vårt projekt började? För min egen del kom inspirationen ursprungligen från en bok som jag köpte på SMU-gården Snäckan på Gotland i juni 1988. Boken har det vackra namnet Lambgift för läsare och förtecknar alla missionshus tillhörande Svenska Missionsförbundet som finns på Gotland. Jag har den naturligtvis fortfarande kvar i gott behåll och tittar ibland på bilderna från Väte, Fardhem, Mästerby, Hogrän och Vamlingbo och många andra platser med vackra namn.

Redan då minns jag att tanken väcktes på att, ”detta borde ju göras även i Värmland”. Jag hade själv täta kopplingar till missionshusens värld, både till Torstensbyn i Kila, Årbotten i Gunnarskog och så jag hade redan besökt många av de andra. Jag förstod också, att många av missionshusen var hotade. Redan hade vissa sålts.

Men åren gick, och drygt 10 år senare började min släkting och gode vän Henrik Olsson och jag fundera på att vi åtminstone skulle göra någon form av missionshusinventering, till att börja med i Säffle kommun.

Vi skriver den 3 november 1999 när vi gjorde en tur till missionshusen i Tveta och Svanskog, två av kommunens socknar. Med hjälp av Ivar Eriksson i Karud fick vi komma in i missionshuset i Smärslid, där det börjat bli allt längre mellan mötena eftersom Tveta missionsförsamlings verksamhet koncentrerades mer och mer till Klöverstens missionshus.

Precis som i grannsocknarna kom här Johannes Andersson från Långserud, även kallad ”Fjellstedts-Johannes” att vara en pionjär som lekmannapredikant. Metodisterna i Säffle hade också en del verksamhet i Avelsäter. Norra Dalslands missionsförening bildades 1871 och en av deras predikanter, S. P. Gerdin, kom att bli besöka Tveta. Tveta friförsamling (namnet blev missionsförsamling på 1930-talet) bildades i Snåret den 12 december 1880. Åtta personer var närvarande, och ytterligare fyra antecknade sig strax efteråt som medlemmar. Förste ordföranden blev Nils Nilsson, Snåret och till föreståndare valdes J. Olsson Lindstrand, Avelsäter.

De första åren samlades till möten i hemmen, men snart började tanken väckas på att bygga missionshus. Den 18 april 1889 beslutades att bygga ett missionshus i hemmanet Smärslid, det skulle vara ”50 fot långt, 38 fot i bredd, 12 eller 13 fot högt med två mindre rum i ena änden”. I början av 1890 beslutades också att bygga missionshus i Avelsäter, det har jag tidigare skrivit om här.

186 Begravningsfölje i Smärslid
Begravningsfölje i Smärslid. I bakgrunden missionshuset. Foto: Ludvig Åberg, 1920-talet.

Missionshuset i Smärslid byggdes alltså 1890. Det tillbyggdes och renoverades först 1923 och sedan 1954. Det var modernt men ändå inte, för det fanns inte vatten eller toalett inomhus.

Med tiden byggdes också missionshus även i hemmanet Vickersrudstorp. Året var 1927 och missionshuset fick namnet Elim. 1952 köptes det gamla soldattorpet Håvmanskerud i hemmanet Håverud, som byggdes om och till med först lokaler för ungdomsarbetet och senare med en samlingslokal. Huset kom dock att kallas för Klöverstens missionshus efter vägskälet och en äldre stuga som låg på platsen.

Verksamheten bestod förutom gudstjänster i ungdomsförening, juniorförening, söndagsskola och syföreningar, men också en ”sångarskara”, som vid 50-årsjubileet 1930 leddes av Paul Eriksson, Lerbyn. Antalet medlemmar var inte obetydligt. 1920 fanns 88 medlemmar och som högst var medlemstalet vid 60-årsjubileet 1940 då det fanns 104 medlemmar.

Tveta hade också anställd pastor fram till 1952, och pensionären Johan Lindström återkom 1956 och verkade ännu några år. Men från omkring 1960 förlitade man sig på gästpredikanter.

Nu var det alltså 1999, och missionshuset var ännu i gott skick vid vårt besök. Men 2003 kom det att hållas avslutningsmöte, och därefter kom missionshuset att endast användas som förråd. Verksamheten hade då helt flyttats till Klöversten. Idag (2020) är antalet medlemmar inte särskilt stort men verksamheten fortgår med gudstjänster och scouter.

Bilderna från besöket i Smärslid 1999 blev liggande. Det kom att dröja 16 år innan vi verkligen började med att inventera missionshus, denna gång för temanumret av tidskriften Värmländsk Kultur. Så följde denna webbsida. Då hade bilderna blivit lagda i en låda som jag inte öppnade förrän i december 2019! Och nu har ni fått se dem!

Stipendium från Bengt Axelssons kulturfond!

20191123_162511
Lars Nordström, Henrik Olsson och Carl-Johan Ivarsson. Foto: Margareta Ivarsson

Det är inte alltid så lätt att bevara hemligheter. För vi har haft en sådan, dessutom en glädjande, under några veckor. För ungefär en månad sedan fick jag ett samtal från Berit Wester, ordförande i Föreningen Värmlandslitteratur. Vi hade utsetts till ett av två projekt som fick ta emot de sista stipendierna från Bengt Axelssons kulturfond.

Bengt Axelsson donerade en ansenlig summa pengar till Föreningen Värmlandslitteratur att ”ge belöningar och bidrag till kulturella insatser i Värmland”. Det utdelades första gången 1992 och nu är pengarna i stort sett slut, så årets stipendier blev de sista. Det gjorde också att antalet ansökningar blev ovanligt många, tror jag.

Så vårt projekt ”Väckelsens Värmland” belönades. Den andra halvan tilldelades forskaren Lars Nordström från Kindsjön i Södra Finnskoga för hans kommande projekt om svenska skogshuggare på Nya Zeeland. Han har tidigare bland annat skrivit om svenska skogshuggare i Oregon.

I eftermiddags ägde då utdelandet rum på Värmlands bokfestival på Nöjesfabriken i Karlstad. Även om det var många i rörelse så har nog fler sett bilden av tre nöjda stipendiater på sociala medier än vad som såg oss på festivalen.

Ett varmt tack till Föreningen Värmlandslitteratur, och ett extra tack till föreningens eldsjäl Bengt Åkerblom som på eget initiativ ökade stipendiesumman detta år! Ni som är nyfikna på vårt projekt är välkomna till Ölseruds bygdegård i morgon söndag 24 november kl. 15. Då blir det fokus på Värmlandsnäs.

En mikrohistoria om ett missionshus

20181203_150639

Målet för projektet ”Väckelsens Värmland” är tvåfaldigt. Dels vill vi försöka dokumentera alla drygt 600 missionshus och andra låg- och frikyrkliga byggnader som finns och har har funnits i Värmland, dels vill vi presentera resultatet i bokform.

Det senare målet dröjer ännu en god stund, men just idag, måndagen den 3 december, kan vi presentera en ”mikrostudie”, historien om missionsföreningen i Sandbol, Kila socken och missionshuset där. Boken, för det är en riktig bok med ISBN-nummer, är resultatet av att vi fick möjlighet att ta hand om arkivmaterialet som EFS i Sandbol lämnat efter sig.

Boken är på 42 sidor, med omslag i färg och illustrationer i svartvitt (varav vissa inte blivit så bra i trycket).

Skriften kostar 60 kronor + porto och kan beställas från Carl-Johan Ivarsson, Finnögatan 4 B, 614 33 Söderköping, tel. 070-2253245, eller e-post ivarsson.carljohan@gmail.com

Skriften kan avhämtas efter överenskommelse i Söderköping och i Kila (efter jul).

 

 

Uppmärksamhet i Värmlands Folkblad

20180915_124436

Idag glädjer vi oss åt en bild på omslaget och två hela uppslag i Värmlands Folkblad. För er som inte prenumererar i pappersform så finns artikeln att läsa på webben här, för alla som har något abonnemang på någon av NWT-koncernens tidningar.

Så även om vi inte vill lyfta fram oss själva så får det bli en bild på oss denna gång. Bilden är från ett besök vid Kålleruds missionshus i Ed i september i år. Det är faktiskt missionshusets tak som skymtar bakom buskaget.

Vi hoppas att detta skall leda till nya och givande kontakter! Statistiken visar att bloggen har åtminstone en läsare i Malaysia. Om denne malaysiske läsare har något specialintresse för värmländska missionshus kan dock inte statistikfunktionen berätta något om.

Carl-Johan & Henrik

Väckelsens Värmland

Välkomna till vår sida om väckelserörelserna i Värmland! Vi har skapat detta forum för att samla berättelser, bilder och beskrivningar om människor, hus, miljöer och händelser med koppling till väckelsen i Värmland. I nästa nummer av Värmländsk Kultur kommer vi att publicera en del material, men sedan kommer vi att fylla på på denna sida.

Carl-Johan Ivarsson & Henrik Olsson