Med dansk förebild

Den här bloggposten är ett gensvar på ett önskemål i Facebook-gruppen ”Värmlands historia” om information om Betel i Forshaga. Som så ofta så indikerar namnet Betel att här har vi med baptister att göra.

Vid baptistförsamlingens 100-årsjubileum fick Sigurd Engberg uppdraget att skriva en minnesskrift, en ovanligt gedigen sådan. Den är tyvärr enbart maskinskriven. Vi har också fått låna fina bilder från Forshaga hembygdsförening.

Forshaga baptistförsamling bildades 1885 ur Grava baptistförsamling vid ett möte i Salemkyrkan och till en början hade man sina möten där. Under drygt 10 år delade de lokal med friförsamlingen (SMF) innan de byggde egna lokaler. Fram till 1901 hade församlingen gemensam söndagsskola med friförsamlingen. Medlemssiffror: 1890 162, 1900 196, 1910 210, 1928 247, 2003 23.

Församlingen har numera avslutat sin verksamhet. Det är oklart exakt vilket år detta skedde.

Fridshyddan i Skived

Invigning av Fridshyddan. Bild från Forshaga hembygdsförening

Fridshyddan byggdes 1898-99 av en ungdomsförening som var resultatet av en väckelse 1898 då 53 personer döptes. Fridshyddan är idag privatägd.

Betel

Betel. Foto från Forshaga hembygdsförening

Betel byggdes 1901 och uppges vara en kopia av baptistkyrkan Købnerkirken i Köpenhamn och hade kyrksal med läktare, samt källare lika stor som kyrksalen. Den nuvarande baptistkyrkan i Köpenhamn med detta namn är dock från 1939. I tidningsartikel från 1957 beskrivs att i källaren fanns ett välutrustat serveringskök, pannrum, torkrum och toaletter. Kyrksalen rymde 300 platser, podiet hade uppfällbar katafalk och permanent dopgrav med ljusgrön kakelbeklädnad. Fondmålningen i kyrkan var målad av Bernt Sörensson, Stockholm och piporgel från 1956 hade köpts för 17.000 kr. På bottenvåningen fanns styrelse- och predikantrum, på andra våningen pastorsbostad.  1957 hade man även fått en modern högtalaranläggning. Den restaurering som lokalen fått kostade 75.000 kr och cirka 5.000 frivilliga arbetstimmar, till det hade man fått vackra gåvor från AB Mölnbacka-Trysil.

Interiörbild från Betel. Foto från Forshaga hembygdsförening
Interiör från Betel i äldre tid. Notera bänkarna! Foto från Forshaga hembygdsförening

Betel såldes till ett privat konsortium och fick namnet BTL. Lokalerna hyrdes ut till Vuxenskolan. I Betel har idag Röda Korset Secondhandbutik

Betel idag som secondhand-butik. Foto Henrik Olsson

Verksamheten

Föreningsarkivets arkivpresentation ger en hel del intressant information om verksamheten i Betel. Nedanstående är en förkortad version av denna presentation, som i stort bygger på Engbergs historik.

Då församlingen firade 10-årsjubileum konstaterade dåvarande föreståndaren L J Bergström att det varit mer såningstid än skördetid och han syftade på det sjunkande medlemsantalet. Men 1898 fick församlingen 53 nya medlemmar genom dop. Under församlingens historia har medlemsantalet pendlat med vissa toppår som t ex 1928. Trots att hela Svenska Baptistsamfundet drabbades av kris under 1937-1939, skonades Forshagaförsamlingen helt från medlemsbortfall.

Man bedrev även söndagsskola med intresse från medlemmarna och det var en ständig tillväxt. Genom Pastor Bengt Arvidssons gedigna arbete för ungdomsverksamheten i församlingen och på hans initiativ bildades en scoutkår för att engagera fler pojkar.

Inom Forshagaförsamlingen bedrevs olika typer av föreningsverksamhet t ex söndagsskola, en verksamhet äldre än föreningen själv. Dessutom fanns Ungdomsföreningen Betel som bildades 1898.

Föreningen Dorkas bildades 1899 med uppgift att stödja församlingen rent ekonomiskt men även att ansvara för inventarierna i predikolokalerna.

Församlingens sångare bildade 1902 Fridstoner men kören genomgick ett namnbyte några år senare till Betelkören. Dessutom fanns en musikförening som varit verksam sedan församlingen bildades.

Juniorföreningen bildades 1921 och kom att kallas Vårbrodd. Föreningen var öppen för både pojkar och flickor med en inträdelseålder på 13 år. Men 20 år senare hade en förändring skett då föreningen uteslutande bestod av flickor.

1940 bildades juniorföreningen Ledstjärnan och även denna förening var till för både pojkar och flickor.

Hälsningar från Tabernaklet!

Ibland dyker det upp intressanta vykort på nätet. Baptistkyrkan i Karlstad, som länge kallades Tabernaklet, blev motiv på vykort flera gånger. Vi har tidigare skrivit om denna kyrkobyggnad, som numera är romersk-katolsk, här.

Detta vykort såldes nyligen på Tradera och torde vara senast från 1950-talets början. Förutom Tabernaklet och Saluhallen pryds det också av två andra kända Karlstadsbyggnader, Domkyrkan och Gamla Gymnasiet.

Foto: Georg Johanson

Detta vykort är betydligt senare, troligen från första halvan av 1970-talet. Det delades av Mattias Persson i en Facebooksida för ett dansband från Karlstad med namnet Nori Engmans. Intresset för bilden byggde på att bilen tillhör en av dansbandets medlemmar.

Men det var alltså församlingspastorn Georg Johanson som är mannen bakom kameran. Bildvinkeln är överraskande, men även årstiden. Det är gröna blad men samtidigt snö. En sen snöyra i maj eller en tidig i oktober?

Smyrna, Filadelfia, Frikyrkan För Alla Folk, We Are One Church och VOIS

Vi har i flera (här och här) tidigare inlägg tagit upp frågan om vad som ligger i ett namn på en församling och ett heligt rum. Kyrkornas namn har uppmärksammats både av Dagen och Sändaren under 2020.

Staden Smyrna (Izmir) i nuvarande Turkiet har inte bara givit namn åt en kyrka i Göteborg utan även till Smyrna i Rottnesund, Sunne. Numera vandrarhemmet Hånsjögården. Foto: Henrik Olsson.

Det är inte någon slump att församlingar kan heta Smyrna och Filadelfia men inte Laodikeia. I Betania bodde Jesu vänner och Betel betyder ”Guds hus”.

Dagen botaniserade bland pingstnamnen och där finns Smyrnakyrkan i Göteborg som ett klassiskt exempel. Artikeln finns bakom betalvägg men föreståndaren Urban Ringbäck säger:

– Generellt sätt tror jag namnet Smyrna mer är laddat med församlingens egen historia än med den kyrkohistoriska och bibliska innebörden. Gemene man både i och utanför församlingen vet nog inte mycket om den betydelsen.

– Vid några tillfällen får det dock en vidare och faktiskt också tidsaktuell koppling. Många invandrare kommer från Turkiet ibland också från Izmir (dåtidens Smyrna) i dagens Turkiet. Han som driver restaurang Leo alldeles granne med oss älskar att ha Smyrnakyrkan som närmaste granne och vill så gärna ordna en resa för våra medlemmar till just Izmir. Det har inte blivit av ännu men skulle vara fantastiskt. Han är själv muslim men är mycket positiv till kristna.

Niklas Piensoho, föreståndare för Filadelfiakyrkan i Stockholm resonerar kring ”sitt” kyrknamn:

Men i den frikyrkliga teologin är inte historien alltid till nytta utan man anser att de kristna värdena devalveras genom seklerna. Därför vill man gå tillbaka till källan, för då blir det mer äkta. Alltså nästan tvärtemot hur man beskriver vårt moderna samhälle. Tolkningsidén att berättelsen i Nya testamentet är normativ är fortfarande väldigt stark och helt relevant. Och i pingströrelsen finns inga konkurrerande idéer. Vi vill inte gifta oss med det som är politiskt korrekt i dag, utan går hela tiden tillbaka till de bibliska berättelserna och tänker att det är det här som är normativt för oss. Och ställa frågan till oss själva hur vi ska förstå de här texterna i dag.

– Att man en gång valde namnet Filadelfia var för att det fanns med i Nya testamentet och därmed var en modell för det vi skulle vilja gestalta, det har fortfarande hög relevans för oss i dag. Sedan tänker vi kanske inte exakt samma som grundarna, men fortfarande är tanken på att de nytestamentliga idéerna och den undervisningen är vår grund, det försöker vi omfamna i vår tid också.

Han framhåller också att det skulle vara teologiskt tveksamt att kalla en byggnad för kyrka. Men kopplingen till Filadelfiakyrkan i Örebro, som är stark, går dock Piensoho förbi med tystnad. Är den glömd?

Robert Åkerlund, pastor i Elimkyrkan i Örnsköldsvik säger följande om namnet Elim, som varit särskilt vanligt inom baptismen.

Det har nog funnits tillfällen när vi haft våra funderingar om att byta till ett namn som vanliga människor kan förstå även om vi nog aldrig riktigt behandlat frågan. Den känslan tog än mera fart när vi efter att ha beställt ett nytt affischskåp fick tillbaka det och i utstansad plåt stod texten: Emilkyrkan! Dessutom, komiskt i sammanhanget, så bodde just då ett ungt par i kyrkan som hette Emil och Elin.

– Men på senare år har vi snarare återerövrat Elimnamnet och kopplat det till oss som kyrka idag och vår stad. Vi vill vara en oas för de som vi finns till för och för de som kommer till oss. I Elim ska man både finna vilan i Gud och kraften från det levande vattnet men också rustas för den fortsatt tuffa färden genom livet. Vi har också fått till oss profetiska tilltal på senare år som lyft fram vad vi som församling kallas att vara för människor.

I Sändaren, som är ett organ för Equmeniakyrkan, var förstås gamla missions-, baptist- och metodistförsamlingars namn ett givet ämne.

Det visar sig, att många församlingar inte bytt lokalnamn till Equmeniakyrkan, eftersom de ansett det ”gamla” namnet så väl inarbetat – eller så kan det finnas, som i Uppsala och Linköping, både en Baptistkyrka och en Missionskyrkan i samexistens.

På Donsö i Göteborgs skärgård är det heller inte aktuellt att byta namn på Missionskyrkan. För pastor Pelle Marklund har frågan inte varit aktuell:

Han menar att det finns flera orsaker till det. Församlingen identifierar sig starkt med mission, och stödjer arbete i fem olika länder.

— Det tror jag är en grundbult. Man associerar lättare mission till missionskyrkan än om församlingen skulle heta Equmeniakyrkan, säger han.

Så finns det också ”moderna” namn. Frikyrkan För Alla Folk hör hemma i Målilla, och VOIS i Norrköping, en ”svengelsk” bokstavering med uttalad anknytning till orden om Johannes Döparen i Matt. 3:3. Annars gillar många moderna frikyrkoförsamlingar engelska, det är tydligt som New Life, Home Church, We Are One Church eller Hope Church. Eller för den delen Hillsong – en rörelse med rötter i Australien som numera är en del av den svenska Pingströrelsen.

Orsaken antas vara …… att attrahera en yngre målgrupp. Det känns kanske, som en tunn förhoppning. Vi får se, vad nästa trend kan bli.

Det har alltid gått mode i kyrkonamn. Dessutom har vi tagit in ord från andra språk – ja, ordet ”kyrka” är ju grekiska.

Pastorsbostad på vykort

IMG_20200511_0003 (3)

Tomas Janson i Kila bidrar med ett annorlunda vykort – i Kil gjorde man en gång (kanske runt 1950) ett vykort med baptistförsamlingens pastorsbostad.

Visst är det ett vackert hus, men man kan fråga sig vilka som var intresserade av att använda kortet – pastorn borde tröttna på dem skulle jag tänka.

Tyvärr finns det inte någon information om huset i jubileumsskriften vid Stora Kils baptistförsamlings 100-årsjubileum 1975.

Gamla baptistkyrkan i Filipstad

Baptistkyrkan i Filipstad låg vid Asphyttegatan 15. Bilderna ovan har blivit lite mörka vid skanningen men ger ändå ett gott intryck av byggnadens utseende 1958. Så här står det i inventeringen:

Baptistkyrkan, byggd 1893, är uppförd av timmer med gråmålad pärlspånt och rödmålat tak av plåt. I samband med renoveringen 1953, då stora salen fick sin nuvarande gestalning, insattes också nya ytterdörrar. Salen har femdelat vitt tak, klätt med träfiberplattor, putsade, brunrosa väggar, nytt podium med talarstol och dopgrav, läktare samt vita fönsteromfattningar. Fonddekoration: en rundbåge med inskriptionen: ”En herre, en tro, ett dop, en Gud” kring en grund absid samt upptill en naturalistisk målning på putsen, blå himmel och vita moln, samt därunder en målning, olja på duk i förgylld ram, ”Jesus i Getsemane” samt texten ”Ske icke min vilja utan Din”, utförd år 1929 av Vilhelm Larsson (arkitekt, bosatt i Karlstad). Kyrkan har podium i öster och läktare mot gatan. På ömse sidor om podiet dörrar till lilla salen och köket, samt på andra våningen åt gårdssidan en lägenhet för vaktmästare.

Baptistförsamlingen avslutade sin verksamhet 1988 i samband med församlingens 100-årsjubileum, kyrkan såldes och medlemmarna gick in i Vasakyrkans församling. Baptistkyrkan står kvar och Google Maps fångade den här bilden av kyrkan i juni 2018:

Baptistkyrkan Filipstad

Tabernaklet i Karlstad

Om den här kyrkan, känd under flera olika namn, finns en utmärkt artikel på Wikipedia. Vi kan citera densamma:

Baptistförsamlingen bildades 1 juni 1878. 1906 förvärvade man tomten vid Eneströmsgatan med målet att uppföra en större och mer ändamålsenlig kyrka. Församlingen gav, efter många års insamlande, stadsarkitekten Carl Crispin uppdraget att rita den nya kyrkan. 1925 invigdes den nya kyrkan, som då Tabernaklet, utformad i en venetiansk och orientaliskt inspirerad klassicism. I bottenvåningen fanns affärslokaler som kunde hyras ut. Kyrkan byggdes till på 1960-talet och fick senare ändrat namn till Baptistkyrkan. I och med att Karlstads baptistförsamling och Karlstads missionsförsamling gick samman i Tingvallakyrkan våren 2013 koncentrerades verksamheten till Tingvallakyrkan. Sista gudstjänsten Equmeniakyrkans regi i Baptistkyrkan hölls den 4 maj 2014.

Kyrkan såldes 27 juni 2014 till Vår Fru av Rosenkransens katolska församling och anpassades under hösten 2014 för att bli Karlstads nya katolska kyrka. Invigningen av den som katolsk kyrka ägde rum 29 november 2014.

Tabernaklet var den flyttbara helgedomen som den judiska förbundsarken förvarades i under ökenvandringens tid enligt 2 Mos. Som kyrknamn förekommer det inom baptistsamfundet i både Stockholm och Göteborg, det senare är fortfarande i bruk för sin verksamhet, men också i USA. Mest känt är Tabernaklet i Salt Lake City som dock inte är ett gudstjänstrum utan ett auditorium tillhörande Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (Mormonerna).

Så här skriver i Gösta von Schoultz i rapporten till ovanstående bilder:

Tabernaklet är uppfört av putsad sten 1924-25. Byggnadens bottenvåning inrymmer butikslokaler och källare och själva kyrkan är belägen i andra och tredje våningarna. Stora salen ligger i byggnadens mittkropp och omges på båda långsidorna av gallerier i båda våningarna med höga dörrar dels till salen, dels till läktarna i norr och söder. Stora salen är ett kvadratiskt rum, som på alla fyra sidorna omges av läktare, varav den på den i väster ovan talarstolen orgeln är placerad. Talarstol på högt podium över dopgraven. Framför denna ett brunpolerat stort offerbord i 20-talsstil. Salen är målad i övervägande gulbeige färg med lister i blågrått. Kolonner och kolonnetter är målade i en stenimiterande färg av bruna toner på grått och bänkarna i ljusbrunt. Biutrymmen: liten sal med kök och vaktmästarebostad om rum och kök.

Glänne kapell

Glänne kapell i Frykerud har varit med i ett tidigare inlägg, men fick också besök av Gilbert Svenson 1958 i hans insatser att dokumentera värmländska missionshus för Värmlands museums och Nordiska museets räkning. Så här beskrivs kapellet:

Kapellet uppfördes 1878 och renoverades 1904, 1918 och 1932. Det är byggt av tegel på stenfot och har tegeltak. Ritningarna är signerade O W. Stora salen i öster har femdelat tak, som bärs av åtta upptill grenade träpelare. Åtta sexdelade fönster, därav två på fondväggen. Taket vitt, de putsade väggarna har upptill en list i gråblått och grågrönt, är gulvita ned till bröstpanelen med dubbla trälister i grått. Gråmålade bänkar med sitsar i gulbrun ekimitation. Talarstol och podium i grågrönt. Hela kapellet nymålades 1955 och fick då en ljusare färghållning. Talarstolspodium med dopbassäng täckt av trälämmar. Golvet nyinlagt och fernissat. I väster läktare med ingång till lilla salen, som är belägen ovan predikantbostaden. Fondmålning av Oscar Wiklund 1940, olja på putsvägg, med motivet ”De tre vise männen”. Talarstolsinskription: ”I detta tecken skall du segra”. Lilla salen har träfiberplattor i taket, vitmålade och ljusgröna väggar. I söder litet talarstolspodium och därframför enkelt offerbord, orgel och fem brunmålade bänkar. I salen hänger ett blyertsporträtt, föreställande predikanten Per Nilsson (”Per på Skinka”), verksam i Frykerud 1876-93. Predikantbostaden om två rum och kök renoverades 1947.

Ännu ett Betelkapell

 

Betelkapellet i Stockholm. Bildkälla: Stockholmskällan.

Ett namn på en frikyrkobyggnad innebär nästan alltid en ledtråd till vilket samfund som byggnaden ifråga hör till. Henrik har skrivit om detta i ett tidigare inlägg. Betelkapellet tillhörde Första baptistförsamlingen på Malmskillnadsgatan 48 B på Norrmalm i Stockholm invigdes 1865 och kom att ge namn åt inte bara samfundets predikantskola Betelseminariet, men också åt ett stort antal baptistkyrkor och kapell runtom i Sverige. Betel, ”Guds hus”, indikerar nästan alltid baptistisk tillhörighet.

Betelkapellet i Stockholm fick skatta åt förgängelsen genom cityomvandlingen i Stockholm och sista gudstjänsten hölls den 27 maj 1962. En än idag verksam Betelkyrka är den i Örebro.

Även i den värmländska periferin fanns baptistiska kapell med namnet Betel. En av dessa var Betelkapellet i Töresbyn, Blomskog. Så här skriver Gilbert Svenson från Värmlands museum efter sitt besök 1958:

Betelkapellet i Töresbyn, uppfört år 1900, är byggt av timmer med avsågade knutar. Det har rödfärgad ribblockspanel, vita fönsteromfattningar med omålad förstukvist. Stenfot och tegeltak. Stora salen i söder har vitt, platt tak med ventiler i form av stiliserade blommor med åtta kronblad. Väggar av vitmålad pärlspånt. Enkel, vit, snidad talarstol.  Sexton omålade bänkar och enkelt brädgolv. I norra delen av huset liten kammare och kök, båda nyrenoverade.

Tyvärr saknas interiörbilder i bildmaterialet. Församlingen kallades Blomskogs-Lennartsfors baptistförsamling och bildades av 31 medlemmar som tidigare tillhört församlingen i Karlanda. Verksamheten försköts mer till Betania i Lennartsfors och Betel i Töresbyn överlämnades till Blomskogs södra missionsförsamling.

 

Elimkapellet i Nykroppa

Även i Nykroppa fanns ett Elimkapell, en vanlig beteckning bland värmländska baptistkapell. Det fotograferades en försommardag av Värmlands museum 1958.

I inventeringen skriver Gilbert Svenson: Elimkapellet, uppfört 1903, är uppfört av timmar på putsad stenfot med liggande rödfärgad panel, vita lister och fönsteromfattning, tegeltak. Stora salen är helt nyrenoverad med tredelat tak i vitt av fiberplattor, beigegula väggar och fernissat golv. Podium i två avsatser med en dopgrav under den övre. Talarstolsräcke i vitt och rödbrunt, eklaserade bänkar. Fonddekoration med enkelt, brunt träkors. Från podiet leder två dörrar till lilla salen, som också är kök, med vitt tak och beigebruna väggar.

”Tre äro de som vittna: Anden – Vattnet – Blodet”.

Idag besök i västra Värmlands metropol, Arvika. Den utmärkta stadshistoriken Arvika. Köpingen och staden 1811-1911-1936 av Linus Brodin ger mycket information om stadens föreningar och verksamheter, och på sidorna 494-502 hittar vi en hel del av intresse om Arvika baptistförsamling och dess kyrka, Salemkapellet.

Så här skriver Brodin: Till Arvika fördes baptismen genom fru Betty Gustafsson från Brismene i Västergötland och fröken Karolina Andersson från Fågelvik, bosatta i Arvika. Förut nämnde [Erik] Eriksson var även hit såsom predikant. Omkring år 1881 fanns i Arvika 7 baptister och efter förberedelser och möten, ledda av baptistpredikanten Nils Ek från Karlstad beslöto dessa att bilda en församling i Arvika. Dessa möten höllos i förhyrt rum i ett hus vid Kyrkogatan där nu Jordbrukarbanken finns.

Den 18 juni 1882 kommo de i staden boende baptisterna samman för att bilda församling. Sedan beslut fattades förrättades det första baptistdopet i köpingen kl. 1-3 på natten ute vid Sågudden och därefter utskrevs protokollet över församlingsbildandet, vilket undertecknades av de första medlemmar: bokbindaren A. P. Skog, stationskarlen J. F. Gustafsson, lokputsaren N. E. Gravander, banvakten N. F. Olsson-Fryklund samt Maria Pettersson, Kristina Olsson, Karolina Andersson, Betty Gustafsson och Maria Erlandsson. (…)

Församlingens lokal de första åren var i gården n:r 11, den s.k. ”gula gården”, mitt emot gymnastikhuset, varefter lokal hyrdes i Rennerfeldtska gården från 1887. Av ”Sällskapet för främjande av upplysning och sedlighet” inköpte församlingen tomten n:r 118 på Ängen och uppförde här det s.k. Salemkapellet, vilket invigdes som prediko- och samlingshus nyårsdagen 1888. Efter ritning av arkitekten W. Eick ombyggdes kapellet 1920 och återinvigdes påföljande år.

Här torde ett visst missförstånd ha skett, eftersom baptistförsamlingar ofta stiftade en ”byggnadsförening” som fungerade som lagfaren ägare för själva byggnaden.

Gösta von Schoultz besökte Salemkapellet i oktober 1957. Så här beskriver han kyrkans inre: Det inre upptages av en större och en mindre samlingssal, skilda åt genom skjutdörrar samt därtill hörande farstu och biutrymmen. Den stora salen har läktare och båda salarna ha ett uppbyggt podium i fonden. De brunmålade bänkarna äro ursprungliga, ehuru tidigare målade i en marmorimiterande grön färg. Väggarna, som nu äro vitmålade och ha en hög bröstpanel i samma mörkbruna färg som bänkarna, voro ursprungligen helt inklädda med pärlspåntpanel och målade i ljusgul färg. Absidväggen var rosafärgad liksom en del av taket, nu vitmålat. Fönstren voro tidigare rektangulära och något mindre. Belysningen utgjordes av en stor fotogenlampa i salen mitt för och för uppvärmningens skull fanns en järnkamin på ömse sidor om podiet. Inbyggt i detta ligger en dopbassäng med värmeanordning för vattnet och avlopp. Denna bassäng täckes med lämmar av trä.

Väggarna äro vitmålade med bröstpanel i mörkbrun form liksom bänkarna. Dessa senare jämte orgeln äro från byggnadstiden 1888. Under podiet är dopbassängen belägen och framför denna står i regel ett löst bord framställt, avsett för offergåvor. Fönstren fingo sin nuvarande form med runda bågar och gröna gardiner efter renoveringen 1920.

Arvika baptistförsamling hade också kapell i Björkenäs och Skattebol i Ny socken samt i Fröbol i Älgå socken. Baptistförsamlingen började med tiden samarbeta allt mer med missionsförsamlingen, och 2004 lades baptistförsamlingen ned och medlemmarna gick in i missionsförsamlingen, belägen bara något kvarter bort.

Salemkapellet står kvar, numera i Frimurarföreningen Prudentias ägo.