”Paul är halva församlingen”

Den alerta lokaltidningen Arvika Nyheter täcker egentligen in Arvika, Eda och norra delen av Årjängs kommun. Men ibland så har man, åtminstone förr, gjort utfärder över kommungränsen i söder, till norra delen av Gillberga socken i Säffle kommun.

Så var det den 26 september 1975. Då publicerade tidningen ett reportage, signerat Ingemar Norlén. Rubriken på förstasidan var ”Här sitter halva församlingen”, med porträtt av en av två kvarvarande medlemmar i Häljebols missionsförsamling, Paul Granlund.AN 751006a Häljebol Paul Granlund

”Jag har inget större hopp när det gäller församlingens framtid. Man hoppas naturligtvis på ungdomen, men det är så mycket annat som lockar dem”, konstaterar Paul. ”Kurvan har alltid pekat nedåt för församlingen och gör det nu mer än någonsin”, skriver reportern och det är ovanligt pessimistiskt sagt i västra Värmland. Redan i missionshusinventeringen 1963 hade Paul Granlund konstaterat att det fanns ”inget intresse för frireligiös verksamhet”.

Missionshuset i Häljebol står kvar ännu idag, bakom samma syrénhäck som det gjorde 1975. Det gör att det är lite svårt att observera och fotografera missionshuset under den varma årstiden. Sedan 1991 är det i privat ägo. Missionshuset byggdes 1906. Bakgrundshistorien är lite oklar eftersom det verkar ha varit dåligt med dokumentation och arkivbildning, men Häljebols missionsförening dyker upp i Svenska Missionsförbundets matrikel första gången 1931, då finns det nio medlemmar. Det är det högsta antal som någonsin noteras. 1940 är antalet 5, 1950 finns 7, 1960 6, 1970 3 och 1980 endast då två, nämnde Paul Granlund i Fyxnäs och Runa Johansson, som bodde inom synhåll från missionshuset i Häljebol.

Någon egen pastor har Häljebol har aldrig haft – med ett undantag. För mellan 1937-38 så anges pastorn Verner Andersson (senare Anneborg) som verksam i församlingen. Anderssons huvudsakliga verksamhetsort var annars Stömne. Samverkan har skett mest med församlingarna norröver, som Stömne, Sölje och Björnö. Missionshuset renoverades 1955-56. Det var troligen då som missionshuset fick ytterbeklädnad i tidens modernaste material, eternittak och sidiplattor på väggarna.

IMG_7497
Missionshuset den 17 april 2017. Foto: Henrik Olsson

Det finns dock en faktauppgift i artikeln från 1975 som förvånar. Det sägs att man tidigare haft samarbete med Kila, Säffle och Långserud, men att dessa ”tröttnat”. Så mycket kopplingar till Säffle kan det inte ha funnits, men här måste reportern ha missförstått Paul Granlund. Från slutet av 1950-talet så ansvarade Kila missionsförsamling för söndagsskolan i Häljebol, med visst stöd från Långserud. Från början i missionshuset, men när pensionärsbostäderna i Södra Högsäter byggdes så flyttades söndagsskolan dit i slutet av 1960-talet. Däremot var julfesterna i missionshuset, med luciatåg ett traditionsenligt inslag.

Här är bilder från en julfest, troligen 1969, med bl.a. Torsten Larsson och Ruth Pettersson. Bilderna är inte av så god kvalitet men originalen har ett kraftigt rödstick, som jag försökt att filtrera bort digitalt.

Från början var Torsten Larsson och Ruth Pettersson mångåriga söndagsskollärare. Senare efterträddes de av min pappa Arnold och min faster Kerstin Ivarsson. Själv fick jag också följa med och där var jag med ända till söndagsskolans slut. Det var också att hämta barn i bl.a. Fyxnäs och Magnebyn, med pappas Saab 95 eller fasters Volvo Amazon. Jag var med ända till slutet, när vi skulle börja igen med ny termin hösten 1981 och jag var drygt 5½ år så kom det bara ett barn förutom mig, och allt tog slut. Jag minns som att det skedde helt plötsligt. Istället började jag i söndagsskolan i Säffle.

Det är dock många som växte upp i bygden på 1960- och 1970-talen som har söndagsskolan i Häljebol i tacksamt minne.

Var det också vanliga möten? Ja, i ett reportage i Svensk Veckotidning 1970 som jag tyvärr inte har tillgång till just nu, fanns ett reportage från Häljebol under rubriken ”Di är glae i Värmland”. Det hade då varit möten i Häljebol med riksevangelisten Berthil Paulson, med stark anknytning till bygden, som talare och sångarduon Asta Ohlsson och Anna-Lisa Nilsson. En kuriös detalj var att fondväggen bakom predikstolen pryddes av ett tryck av Rembrandts målning ”Kristus och lärjungarna i Emmaus”.

1980-talet innebar i stort sett en törnrosasömn för missionshuset. En av de båda församlingsmedlemmarna, Runa Johansson, avled 1989 och hon hade utsett Värmlands Ansgariiförening som universell testamentsmottagare. Så en auktion på Runas lösöre ordnades i Häljebols bygdegård, med Karl Erik Eriksson från Arvika som auktionist. Ett personligt minne är att vi köpte Runas spark.

Detta föranledde troligen en del frågor kring missionshusets framtid. Genom gåvobrev den 7 september 1989 överläts missionshuset och de ca 13000 kronor som fanns på församlingens bankbok till SMF-SMU i Värmland. Den 14 juli 1991 ordnades ett möte, och jag var där. Jag minns det inte som riktigt klart utsagt, men detta var avslutningsmötet. Medverkade gjorde distriktsföreståndare Ingemar Nilsson, distriktsevangelisten Gunnar Olsson och Gillbergas församlingspräst, prosten Hans-Olof Hermansson. Mina bilder nedan är på de två förstnämnda.

Strax efteråt såldes missionshuset genom distriktets/Ansgariiföreningens försorg. Paul Granlund avled 1999, och Häljebol fanns med i Svenska Missionsförbundets matrikel sista gången i utgåvan 1997-98.

Väckelsens hus i Kila del 1

Metodismen i Kila

Metodistkyrkan växte fram inom den anglikanska kyrkan i 1700-talets England. Bröderna John och Charles Wesley samt George Whitefield ledde denna väckelserörelse som ville att kyrkan och dess medlemmar skulle engagera sig mera i sociala frågor i samhället och bry sig mer om andra människor, jobba metodiskt alltså – det blev deras öknamn som de sedan tog till sig. Till Sverige kom metodismen med början på 1830- och 40-talen och i större skala på 1860-talet. Metodistkyrkan i Sverige etablerades 1868 och fick ställning som eget trossamfund 1876, vilket inte var fallet med de andra samfunden förrän långt senare. Först ut i Värmland var Åtorps metodistförsamling 1869. 22 församlingar kom att grundas i städer, mindre orter och i några landsbygdssocknar. Genom pastor Leonard Eriksson som började med predikostunder i hemmen 29 april 1882 kom metodismen till Kila. Till att börja med räknades gruppen av metodister som en utpost till Säffle, men från 1914-15 när Salemskapellet byggdes fick den alltmer självständig prägel. Enligt en artikel i Säffle—Tidnigen från 1944 var pastor Svante Svensson särskilt verksam och nitisk för att bygget skulle bli av. Byggkostnaden var 4000 kr och 1934-35 renoverades det in- och utvändigt och kapellet fick altarrundel. Namnet Salem är hebreiska och betyder frid, jämför ”shalom” och ”salaam”. Här fanns söndagsskola och juniorförening för de lite äldre. 1916 bildades en ungdomsförening. I artikeln från 1944 står vidare att läsa: ”Förr i tiden gick det att samla mycket folk i mötena i Salemskapellet, och den tidens ungdom och även äldre medlemmar följde ofta med sina pastorer till Kila, när de skulle predika där. Då gick man med glatt mod den 7 km långa vägen fram och åter. Det är en lagom och hälsosam promenad även för vår tids käcka ungdom.”

Efter en brand i Torp vintern 1948 bodde Elisabet ”Betty” Pettersson ett drygt år i Salemskapellet i Södra Ed, där det fanns ett rum och kök på bottenvåningen i den södra änden av kapellet. En berättelse från den tiden är, att mitt under en gudstjänst började Elisabets väckarklocka ringa. Klockan var högljudd och kapellets väggar inte så välisolerade, så gudstjänsten fick avbrytas tills klockan blev avstängd. Predikantens son hade varit inne hos henne före gudstjänsten och satt på klockan. På bilden ses Betty utanför kapellet.

Betty Pettersson vid Salemskapellet

Kapellet var beläget i Södra Ed, mittemot vägen in till Rönningen. När vägen skulle breddas revs det, sista gudstjänsten hölls på nyårsdagen 1963. Metodisternas verksamhet fortsatte dock i Kila, från 1949 hade man sommarverksamhet i Metodistgården i Kållerud, även kallad Sven-Petters gård eller Fridhem. Man köpte också mark, tio tunnland, och Kållerud blev plats för läger och söndagsskolefester. 1949 leddes sommarfesten av söndagsskolans föreståndare Bertil Wernberger, flera hundra fanns i publiken vid den lyckade festen enligt en tidningsartikel. Huset finns kvar idag, men såldes av metodistförsamlingen 2005. Frälsningsarmén har rötter inom metodismen och tidigare fanns det en kårlokal i Säffle. Även om man inte hade någon lokal i Kila gjorde man besök i de andras gudstjänstlokaler i Kila.

Kållerud

Metodistgården – foto Bosse Kihlgren

Baptismen i Kila

Baptismen kom till Sverige från Tyskland och England. Samfundet räknar 1848 som sitt födelseår då baptistdop hölls i havet vid Vallersvik och den första baptistförsamlingen grundades i Borekulla i Halland med F.O. Nilsson som ledare. Konventikelplakatet förbjöd att de hade gudstjänster och Nilsson själv drabbades av landsförvisning 1850. Baptismen har tanken att dop och församlingsmedlemskap är något man ska ställning till själv och döper därför inte spädbarn. Säffle baptistförsamlings juniorförening, Solstrålen, byggde 1945 sommarhemmet Talldungen vid Sjönsjö i Kållerud i Kila. Byggkostnaden uppgick till 700 kr, och mycket frivilligt arbete lades ner för att huset skulle bli till. Ledare i föreningen var bland annat Gustaf Kåberg, Einar Wiklöv, Irene Svensson och Gunhild Hägglund. Huset är numera sommarstuga och benämns ”Strandliden”.

Talldungen nybyggt               Talldungen – Strandliden foto Bosse Kihlgren

En gren som växte fram ur baptismen är pingströrelsen. Filadelfiaförsamlingen i Säffle fick genom testamente en bondgård i Flatebyn när Maria och Torsten Gård omkom i en bilolycka 1986. På gården hålls tältmöten och andra samlingar främst sommartid, ofta med inriktning på arbetet bland missbrukare genom LP-kontakten.

Flatebyn

Flatebyn

Liv och verksamhet i Säffle missionshus

Det förra inlägget om Säffle gav många klick och gilla-markeringar, och även kontakt med Säfflefödde Marcus Wensby i Älvsjö, som delade med sig av bilder från missionsförsamlingens verksamhet. Hans föräldrar Ellasigrid (född Karlsson) och Ebbe Wensby var aktiva i missionsförsamlingen innan familjen i början av 1960-talet flyttade till Gislaved. Ebbe var en flitig amatörfotograf och i deras samlingar fanns också en del gruppbilder från olika sammanhang. Så det blir nu ett inlägg med några av de bilder som Marcus hittade.

Allvarliga män i Missionshuset

Allvarliga herrar, med relativt låg medelålder, i missionshuset. Är det en evangelistkurs? Nr 6 från vänster i främsta raden är utan tvekan den mycket välkände evangelisten Frank Mangs och till vänster om honom sitter distriktsföreståndaren i Värmland-Dalslands distrikt Josef Rydhe.

Mamma m fl utanför Missionshuset

Män och kvinnor i blandade åldrar. Sångare? Eller något annat?

 

Missionsföreningen med Mamma

En gruppbild – i bakre raden känns några då rätt unga personer i scoutskjortor igen. Nr 1 är Margareta Jansson, nr 4 Karl Gustaf Jansson, nr 5 Kjell Ingman, nr 6 Kjell Nygren och nr 11 Britta Jakobsson. Det bör vara på mitten av 1950-talet. Det finns säkert de som kan identifiera fler!

Mormor och kvinnor i Missionsförsamlingen

Här var medelåldern högre, och bara en herre fick plats.

34 Mamma Juniorföreningen Unga Krafter 3 april

Det här bör vara på 1930-talet, och nästan alla barn tittar in i kameran.

Massa pojkar och flickor och Mamma i missionshuset

Här står fotografen vid podiet och stämningen verkar vara hög. Kanske 1940-tal?

13 Två framför missionshuset

Utanför missionshuset en vinterdag. Mannen med portföljen är utan tvekan pastor Gustaf Pihlström.

06 Missionshuset Möte slut

Samling utanför missionshuset under något av dess sista år – det revs 1960 efter att nya Missionskyrkan vid Bryggerigatan invigdes första söndagen i advent 1959.

Mamma och söndagsskolebarn 2

Söndagsskolebarn

11 Juniorer

Juniorer – i färg. Britta Jakobsson till vänster.

22 Mamma och juniorer

Ellasigrid med fika till juniorerna.

24 Mamma och juniorer

Ellasigrid som juniorledare

18 Bussutflykt

Ebbe hade också fotograferat från någon slags vinterutflykt, som Marcus trodde ha något med missionsförsamlingen att göra. Det finns flera bilder från detta tillfälle. Mannen i hatt är i varje fall Karl Gustaf Jansson, så nog är det så.

 

 

Väckelsens hus i Glava

Väckelsens hus i Glava

Glava missionsförening räknar sitt ursprung till 1865 då Stavnäs mission bildades, året efter delades den upp i östra och västra delen. Glava och Älgå bildar eget från 1870, från 1880 är Älgå egen förening.

img_7401-beskuren

Idag har Glava missionsförsamling gått upp i Arvika missionsförsamling och har ingen möteslokal  i Glava.  Missionshuset i Öfra Rud byggdes
1873 och innan det byggdes var det konkurrens om var det skulle stå. Flera ville erbjuda mark för bygget, bland annat i Knoll. Platsen blev Öfra Rud, utsedd genom lottning – ”Gud avgjorde”. Detta missionshus blev ett slags huvudmissionshus för ”bygden” i  Glava.

img_7324
Öfra Rud

En skorsten placerades på taket något till vänster som synes på bild. Ett förslag var då att sätta dit en skorsten till höger, visserligen utan funktion, men för symmetrins skull. Någon lär då ha yttrat, det räcker med skrymtarna på insidan, det behöver inte synas på utsidan också. Vid missionshuset hade man även en särskild plats för utomhusmöten. Idag är det en privatbostad

Enligt uppgift gav ”Lutherska missionsföreningen” (EFS) bidrag till missionshusbygget i Öfra Rud och fick rätt att använda huset.

För folket kring Glava Glasbruk var vägen lång till bygden. Här samlades man till en början i hem och vid ett mötestillfälle knackade disponenten på och förhörde sig om vad som pågick och vem som gett tillåtelse till mötet. När man hänvisade till kvinnan som bodde där, markerade disponenten och sa att huset tillhörde honom och att han motsatte sig att man höll möten där. Lösningen blev ett hus som låg på mark ägt av en bonde, detta hus användes 1884-1900. Då hörde disponenten av sig att han hört att man var trångbodda. Han erbjöd dem att välja vilken tomt som helst för att bygga ett nytt missionshus, bolaget skulle stå med virke och glas. De arbetare som blev medlemmar i föreningen höll sig nyktra och jobbade bra, det hade gett disponenten skäl att ändra åsikt om dem och föreningen.  Disponenten och hans fru skänkte 1909 en orgel.

Idag ägs missionshuset i Glava Glasbruk av Föreningen Sävsundsholmen. En nyomläggning av taket av glavaskiffer har möjliggjorts genom olika bidrag

img_7361
Missionshuset i Glava Glasbruk

Missionshuset i Vissle byggdes 1892 och var det sista som var i bruk i missionsförsamlingen, även efter att Glava missionsförsamling gått upp i Arvika missionsförsamling. Idag ägs det av Gerd Karlsson och hennes man, Gerd är dotter till Elvira o Hilding Andersson och växte upp granne med missionshuset. Hilding Andersson var under en period ordförande i missionsförsamlingen.

img_7318
Vissle

Större delen av Glavas befolkning har varit koncentrerad till bygden vid Glafsfjorden. Glasbruket placerades vid sjön Stora Gla där virkestillgången kunde möta bolagets behov. Missionshuset i Granmon byggdes 1899 söder om Stora Gla, i en trakt där skogsbruket var den dominerande näringen och där åkerbruket var begränsat.

img_7357
Granmon är idag fritidsbostad.
img_7332
Hagalund

Nästa missionshus att byggas var Hagalund i 1907 Semnebyn som också ligger i jordbruksbygden, idag privatägt.

img_7339
Sigfridstorp

1911 byggdes missionshuset i Sigfridstorp öster om Övre Gla, även det privatägt.

I Töresbol användes en liten stuga av församlingen, 1919 anges som startår (inte med på någon bild).

Väster om Stora Gla byggdes 1925 det sista missionshuset i Hedene, ”Hea”.  Idag växer buskar och träd nära och bäddar in det övergivna huset i skogen, men tack vare ett renoverat tak står det kvar.

Glava metodisförsamlingen startade 1887, men hade i tio år innan dess varit utpost för Säffle. Systrarna Gerda, Otilia och Gurli Holtz förde den med sig till Fors och deras kusin, pastor Johannes Wiel kom på predikobesök. Ett första kapell byggdes 1887 (i Kapellskogen, nära gamla skolan i Vissle), 1909 flyttades det till nuvarande plats. Idag är det privatbostad, den gamla toppen på tornet med spiran är placerad vid sidan av huset.

img_7322
Metodistkapellet

Angående baptismen i Glava läser vi i ”Sjuttioårsminnet. Historik över Baptistmissionen i Värmland åren 1858-1928”:

”Den första baptist, som predikat i Glava, torde ha varit grosshandlare A. G. Karlsson från Sundsvall. K. var född i Glava, och vid besök i sin hemort något av åren 1887 eller 1888 predikade han ordet. Tjugu år senare besöktes platsen av predikanter från Arvika. Väckelsen, som vid den tiden gick fram i Arvika med omnejd, kom även till Glava. Där hade den bl. a. till följd, att en del troende behjärtade sanningen om dop och församlingsgemenskap. Redan funnos några döpta, tillhörande Arvika församling. Den 31 jan. 1909 bildades Glava församling av tolv män. Sju av dem hade döpts året förut men ej tillhört någon församling. Till föreståndare för den nybildade församlingen valdes br. K. Joh. Johannesson. Han har också tjänat alltsedan med undantag av tvenne kortare perioder. Under den första av dessa var Fr. Hagström föreståndare och under den andra Karl Nilsson. Våren 1909 verkade br. Georg Axelsson som predikant i Glava, och som församlingen anslutit sig till Värmlands distriktsförening, började även föreningens sekr. past. Gustaf Nilsson, besöka församlingen med predikan. I huvudsak har verksamheten under åren utförts av evangelister, de flesta från Ö.M. (Örebro Missionsförening). Senaste vintern och våren ha kinamissionär Em. Karlsson med fru arbetat i Glava. Verksamheten har välsignats med framgång och församlingen har ökats, så att den vid nyåret 1928 räknade 78 medlemmar. Sammanlagt 105 ha blivit döpta under tiden. Största antalet döpta var 1911, då en kraftig väckelse åter besökt platsen. Insamlade medel belöpa sig till Kr. 32.451:-. I början höllos möten i hemmen. 1910 uppläts avgiftsfritt en lokal för verksamheten. År 1915 hade församlingen glädjen inviga sitt första kapell. På grund av
img_7410-beskurenskänkta materialier och mycket frivilligt arbete blev kostnaden för huset ej så stor. Hösten 1921 kunde församlingen taga sitt andra kapell i bruk. Tomten till detta hade skänkts av en baptistfamilj. År 1918 bildades en ungdomsförening. Den räknar för närvarande omkring 40 medlemmar. Sedan 1910 har församlingen bedrivit söndagsskolverksamhet. Numera finnas tre skolor, varav en i vardera av kapellen och en å utposten Gillberga,  där församlingen har evangelister anställda. ”

img_7409-beskuren

Bilder från Elly Svahns fotoalbum, hennes pappa var med och byggde kapellet.

img_7411-beskuren

1915 invigdes alltså det första kapellet Betania som låg utmed vägen till Glasbruket. Kapellet hade dopgrav och det krävdes hundra hinkar vatten från bäcken för att fylla den.

1921 invigdes Elimkapellet i Semnebyn. Under 1930-talet splittrades Svenska Baptistsamfundet när församlingar över hela Sverige istället närmade sig Örebro Missionförening och med tiden blev samfundet Örebromissionen – idag en del Evangeliska Frikyrkan. Andra församlingar blev kvar i Baptistsamfundet. I Glava blev situationen den att man fick två församlingar; Glava första baptistförsamling  och Glava baptistförsamling. Båda kapellen kom även fortsättningsvis att användas av båda församlingarna vilket inte gick friktionsfritt. Båda församlingarna tappade fart och avvecklades så småningom.

img_7334
Elim

Elimkapellet i Semnebyn är idag privatägt.

Betania stod tomt och blev med tiden utsatt för vandalisering. Det var byggt av tegel och hade skiffertak och när detta inte renoverades återstod till slut bara rivning. Stengrunden finns kvar och på platsen finns en minnesplakett.

 

Karlanda metodistförsamling och kapellet i Västra Bön, del 4

En historik av Ulla Karlsson.  För övriga delar se: Del 1, Del 2, Del 3

Söndagsskolfest 1942
Söndagsskolfest 1942 Foto ägare Ulla Karlson

Första gången söndagsskolan omnämnes är 1890, då Fredrik Thorin utses till söndagsskolföreståndare. 1892 är 24 barn inskrivna. 1900 har antalet ökat till 40 barn, och det antalet kvarstår fram till 1906, då en minskning sker till 25 barn.

Trettondagen 1902 har söndagsskolan sin julfest. Tidigare har inga barnfester omtalats. 1903 skriver pastor Malmstedt: ”Det har lyckats mig att skaffa 3 söndagsskolelärarinnor, antalet söndagsskollärare är nu 4.” De kvinnliga medhjälparna torde vara Hilma Persson och Mathilda Nilsson, Kjesebotten, och Kristina Andersson, Bjärn.

Det var tydligen inte problemfritt att anordna sommarfest för 42 barn enligt teologie studerande N. O. Svensson 1905. ”Den 23 juli fest för de små ute i Guds härliga natur. Till festen hade även infunnit sig en del äldre, och vi sökte gemensamt på bästa sätt tillfredsställa och glädja de små. Från ett visst religiöst läger har anmärkningar gjorts med anledning av de oskyldiga lekar som vi gjorde med barnen, men för egen del tillbakavisar jag dessa anmärkningar och gör mig häröver ej de minsta samvetsförebråelser.”

Åren 1907-1915 och 1923-1928 var söndagsskolekommitté utsedd av 3 personer.  På vilket sätt dessa deltog i arbetet framgår inte, men medhjälpare och senare söndagsskolföreståndare utses bland dessa.

Söndagsskolan fortsätter sin verksamhet med 20-25 barn som deltagare. 1919 kan man läsa: ”Söndagsskolan sköts väl av föreståndare och lärare. Intresset är stort såväl bland föräldrar som andra. Barnens Dag firades pingstdagen  Midsommardagen var det barnfest med stor tillslutning av folk. Även julfest har hållits.”

Hösten 1921 slutar Fredrik Thorin som föreståndare för söndagsskolan och under ca  2 år ligger verksamheten nere. Pastor Aug. Rydberg startar på nytt under 1923 och han nedtecknar samma år följande:

”Vid julfesten för barnen var kapellet till trängsel besökt av yngre och äldre och belåtenheten visade sig vara stor hos alla och den ekonomiska behållningen var god.”

När pastor Rydberg hösten 1926 flyttar från Karlanda utses Per. A. Danielsson Västra Bön till söndagsskolans föreståndare. Han kommer att leda verksamheten till 1949. I protokollen nämnda medhjälpare under denna tid är Olov Kristiansson och Maria Tholfsson. Barnantalet varierar : 1930 29 deltagande och 1944 15 barn.

Till söndagsskolans föreståndare från 1950 utsågs Olov Kristiansson. Han fortsatte att leda verksamheten fram till 1963-65, då barnantalet minskade. 1962 var  4 barn inskrivna, tidigare år var antalet i regel 15 barn. Citat ur protokoll april 1955: ”Sommarfest, Luciafest och julfest har anordnats. Det är ovanligt begåvade och  intresserade ungdomar som svarar för verkligt gedigna och trevliga program. Rakel Kristiansson har varit behjälplig vid inövandet av programmen.”

Fortfarande 1958 samlar söndagsskolans julfest åhörare, då det konstateras att kapellet var i det närmaste fullsatt. 1959 skriver tjänstgörande pastor: ”Jag nämner med glädje och tacksamhet det utomordentliga arbete och den värdefulla insats som Olov Kristiansson med Ruth  Gustafsson som medhjälpare utför.”

Söndagsskolfest 1949
Söndagsskolfest 1949. Foto ägare Ulla Karlsson.

Minnen från söndagsskolans fester

Vid samtliga av söndagsskolans fester medverkade barnen med uppläsning, tablåer och sång. Som tillrest ledare från  Metodistkyrkan kom oftast den av oss barn omtyckte Gustav By. Jul- och sommarfesterna var avslutning på terminerna och de blev minnesvärda tillfällen.

Julfesterna var kapellet till trängsel fyllt, och som avslutning och uppskattat inslag kom Tomten och delade ut jultidning och påse med frukt och godis. Sommarfesten med utomhuslekar var ett återkommande inslag. Då serverades något för oss så ovanligt som en hel läskedrycksflaska. Både till jul- och sommarserveringen bjöds vi på Gunda Kristianssons fantastiska glasyrtäckta kringla, som nog de flesta söndagsskolbarn minns.

 

Den bruna klänningen julen 1937

 Det var brukligt att få ny klänning till jul. Ny och ny. Vi ”ärvde” kläder av äldre kusiner och dessa syddes om och ändrades till passande mått. För min del skulle den bli brun.

Jag började ett protesterande och  argumenterande att brun klänning kunde man bara inte ha.

Det hade jag aldrig sett någon som hade. De äldre förklarade att det var bästa kvalité yllemuslin och att den passade perfekt. Vad hjälpte det. Brun klänning!  Men någon annan skulle det tydligen inte bli.

Före jul samlades söndagsskolan för att gå igenom programmet för julfesten. I en tablå fanns en vers om ett brunt ljus och den tilldelades mej. Jag kom hem ganska stolt över att jag skulle få medverka. Under inövandet av versen sa min mor, så där i förbigående, att det passade väldigt bra med en brun klänning med tanke på innehållet. Versen var så här:

Den färg jag har

Den har du kvar

I tomtesäck

Och sirapsknäck

Kanel på gröt

Och pepparnöt

Bättre kan du inte få

Var i världen du må gå

 

Jag tror jag kände mej ganska nöjd med min bruna klänning med aprikos sidenkrage.

Vad jag inte visste var, att min mor och hennes faster, som var söndagsskollärare, kommit överens om min roll som brunt ljus för att jag skulle acceptera den bruna klänningen.

När jag gjorde den upptäckten var klänningen för länge sedan urvuxen.             Ulla K.

1943 meddelar Martin Mortensen att verksamheten pågår, men att det är svårt att samla pojkarna. 1944 konstateras att juniorföreningen inte har varit samlad under året, utom deltagande i Luciafesten. Juniorerna under 1930- och de första åren av 1940-talet kom från Västra Bön, Norra Fors och Pickstad.

Personligt inlägg

”Pojkarna” sysselsatte sig huvudsakligen med lövsågningsarbeten. De förfärdigade alstren såldes på vårauktionen. Utflykter med samkväm till bland annat Håltebyn samt till Rönningen och Pickstad i Holmedal anordnades enligt Göran.

Jag var själv med i föreningen, men kan inte erinra mig  vad ”flickorna” gjorde. Kan inte minnas att jag för egen del utförde någon produktiv aktivitet. Medlemsnålen har jag i alla fall kvar.               Ulla K.

Nål
Foto: Esaias Dahlin

Ungdomsföreningen

 I protokoll från juni 1909 står följande:

”Den alliansungdomsförening som bildades den 21 januari 1908 har upplösts, och vi  skola under detta  mitt besök bilda en Epworthförening, så blir ungdomsverksamheten ordnad efter vår kyrkoordning.” Föreningen bildades med 6 medlemmar och antalet steg successivt. Medlemmarna deltager i mötena varje söndagskväll, anordnar litterära möten och mindre möten inom föreningen.

Från oktober 1909 till september 1911 var pastor K. Adolfsson ordförande. Sedan följer protokollförda månadsmöten med början 4 oktober 1911 till 5 april 1913. Under dessa år var sammanlagt 32 ungdomar inskrivna i föreningen som kallades ”Vårblomman”. De flesta medlemmarna var bosatta i Västra Bön, Hämnäs, Hög och Kjesebotten. Ordförande pastor Johansson. Vice ordf: och senare även sekreterare Per Danielsson, Västra Bön.

Mötena inleddes med bibelläsning och  en kort betraktelse över det lästa ordet av tjänstgörande pastor. Därefter följde servering, och månadsavgiften upptogs (10 öre/mån.)

Avgiften gick bl.a. till pastorns lön. Medlemmarna underhöll sedan med läsning av poem och berättelser samt sång. Föreningen anordnade även offentliga samlingar  och fester, så t. ex. fest 3 jan. 1912 kl 7 e.m. 1912, fest Annandag  Pingst, stor fest 1 maj 1913. Av behållningen från offentliga samlingar inköptes bland annat 2 dussin kaffekoppar, och till namngiven person gick 10 kr. (5 kr. kontant och 5 kr. för att köpa mat)

Medlemmarna deltager även i söndagens aftongudstjänster och dessa samlar ofta en stor ungdomsskara. I slutet av 1913 skriver pastor Johansson: ”Medlemssamlingarna ej så välbesökta, orsak att de måste söka sig arbete, då det ej finnes något här. 3 har rest till Norge, 3 till Arvika, 1 till Karlstad.”

Juniorföreningen

1910-1911 bildade pastor K. A. Adolfsson en juniorförening, inskrivna i denna var 12 barn-tonåringar. De kommande åren ingen rapport om verksamheten. 1935 bildas åter en juniorförening. Ledare då Martin Mortensen och Gunda Kristiansson. 1942 omtalas att det varit avbrott i arbetet på grund av att kapellet använts som militärförläggning 14 mars – 1 maj. Vid denna tid var 7 juniorer inskrivna.

Hur länge föreningen fungerade finns ingen uppgift om, men 1923 då Epworthföreningen åter startar skriver pastor Rydberg: ”Ungdomsverksamhet  har funnits men fått läggas i träda.”

Föreningens ordförande pastor Aug. Rydberg. 1923 är medlemsantalet 16 och de är huvudsakligen bosatta i V:a Bön, Hämnäs och Hög. Månadsavgiften har höjts till 15 öre.

Föreningen anordnade under de kommande åren offentliga sammankomster. Exempel: Fest på Mors Dag, Årsfest i november, sång- och musikafton 13 dec., aftonunderhållning, paketauktion. Programmet var oftast tal av pastorn, medverkan av sång- och musikföreningen, duettsånger, solosång samt uppläsning av poem och berättelser. Instrument som nämnes är gitarr och cittra. Vid sång- och musikafton 13 dec. uppför man en för aftonen särskild sluttablå. (Kanske någon föregångare till Luciatåg? Skrivarens anm.)

Vid en del samlingar upptogs inträde á 25 öre, ingick kaffe i biljetten var priset 50 öre. Behållningen gick bl.a. till kapellreparationskassan, inköp av porslin, och vid ett tillfälle användes den till beklädnad av en gosse och resten gavs åt en nyinflyttad familj i små omständigheter. Föreningen medverkade också med sång och musik och för övrigt efter behov deltog i församlingens möten och fester.

Ett par andra exempel ur protokollen: Vid månadsmöte 4 april 1925 beslöts att medlemmar som därtill icke äro förhindrade, skulle uppvakta den gamla församlingsmedlemmen Anna-Maria Olsson i Bjärn, den 4 maj på hennes 76-årsdag. Den 8 maj 1925 skriver pastor Rydberg: ”På ungdomens årsfest (nov. –24) nödgades vi avbryta och upplösa mötet på grund av tvenne berusade ynglingars uppträdande. Dessa överlämnades i lagens händer. Tilltaget kostade dem 90 kr. i böter vardera.” (Pastorns lön var 60 kr i månaden från församlingen)

1926 flyttar pastor Rydberg och Martin Mortensen fungerar som ledare. Efter 1928 omnämns inte föreningen i rapporteringen.

Syföreningen

(Även kallad Kvinnornas arbetsförening)

Deras verksamhet är inte speciellt väl dokumenterad, och möjligen var den inte alltid lika aktiv. Men i början av 1900-talet finns uppgivet Cecilia Nilsson, Västra Bön, är ordförande i föreningen. 1912 har Maria Tholfsson övertagit att vara ledare. I protokoll skrivet av predikant Johansson 1913 står följande: ”Syföreningsauktion hölls 20 sept. och inbragte 50 kr. Väl gjort av systrarna.” 1921 står Frida Tholfsson som ansvarig, åren 1923-1926 Maria Rydberg (pastorns maka)  Från 1927 och fram till 1944 Maria Tholfsson, då hon undanber sig omval, därefter övertar Anna Mortensen ordförandeskapet.

Symötena /arbetsmötena hölls troligen både i kapellet och i hemmen. 1921 finns redovisat 40 kr. som samlats in vid symöten i 7 namngivna hem.

 

Systraföreningen

(Senare kallad Metodistkyrkans Kvinnosällskap)

1919 beslöts att bilda en Systraförening. När den startade var deltagarna 16, och de samlades 1 gång i månaden. Inriktningen är inte direkt beskriven på annat sätt än ”Vid dessa möten bibelläsning, bön och sång.” Senare kommer föreningen att vara inriktad på Yttre mission och man använder bl.a. studiematerial. Vid mötena göres även insamling, som i huvudsak skickas till Yttre missionen, på 1940-talet någon gång till Norges och Finlands barn, samt till ett barnhem. Man samlas till 8 möten/år och 1952 är medlemsantalet 9.

Damer
I mitten en till namnet okänd kvinnlig evangelist. Till vänster Maria Tholfsson, till höger Signe Johansson. Foto okänd. Tillhör Ulla Karlsson.

Ledarna under åren var:

1919-1920     Katarina Edlund                 pastorns maka

1921-1928      framgår ej

1929-1944     Maria Tholfsson

1945-1958     Signe Johansson                 ej medlem av metodistförsamlingen

Efter 1958 finns ingen uppgift om att föreningen samlats till möten.