Bogens Missionsförening – en kort och nästan bortglömd historia

Bogens kapellförsamling, bestående av de tre hemmanen 1/3 mantal Bogen och 1/3 mantal Axland från Gunnarskogs församling, samt 1/3 mantal Kyrkeskogen från Eda församling bildades 1850 och är en av de sist instiftade värmländska församlingarna, och var minst så länge den existerade som självständig församling med eget kyrkoråd fram till 2010.

Idag räknas Bogen som ett distrikt i folkbokföringssammanhang och är minst i Sverige. Folkminskningen fortgår. År 2000 fanns 60 invånare, men vid utgången av år 2017 bodde här endast 25 personer, vilket gör Bogen till Sveriges minsta socken.

Bogens kyrka byggdes 1849-51 på initiativ av brukspatronen John Mitander och är mycket sevärd. Vägen från Gunnarskog är lång och kantad av granskog men resenären blir rikligt belönad. Den rödmålade kyrkan är invändigt prydd av glasmålningar av Tor Hörlin och två ikonmålningar av tidigare prästfrun i Bogen Kjellaug Nordsjö. De sistnämnda skänktes 1996 av Bogens kyrkliga syförening.

20180725_10520320180725_10501420180725_10365320180725_103737

När vi besökte Bogens kyrka i somras, så tänkte vi att Bogen var en av få värmländska socknar utan missionshus. Detta stämmer fortfarande, men vad vi inte visste då var att här fanns faktiskt under några år på 1870-talet en egen missionsförening.

Det finns idag nästan inga kända spår av denna missionsförening, förutom några årsberättelser som bevarats genom Värmlands Ansgariiförenings tryckta årsberättelser. Låt höra vad man hade att berätta! Det blir samtidigt en övning i det språkbruk, som präglar missionsvännerna vid denna tid.

1873:

Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för din godhets skull. Ps. 44:27

För några år tillbaka stiftades, genom Guds nåd, af oss, några få missionsvänner, en liten förening, som hade till sitt ändamål att sprida Guds ord ibland oss hvilkens förenings verksamhet fortgått i samma ändamål. Men som vi äro få och svage, bedja vi, först till Gud och sedan till Ansgariiföreningen om hjelp genom förböner och om sändande af resepredikanter. Hjelp oss, är vår bön, då vi för första gången inlemna vår berättelse. Hjelp oss, ty ibland oss råder en förfärlig säkerhet! Inga väckelser spörjas; nästan alla sofva och sällan någon, som ibland oss förkunnar Guds ord. Gräsmarks och Arvika Missionsföreningars predikanter hafva besökt oss någon gång; ty vi äro så fattiga att vi ej hafva kunnat få egen predikant. Ibland oss råder frid och enighet, och så godt vi kunna uppbygga vi oss i bön, ordets betraktande och kristeliga samtal om vår Frälsare.

Så vare detta vår korta årsberättelse i denna böneform: ”Statt upp, hjelp oss”, vänner i Kristo, och o Gud, ”förlåt oss för din godhets skull”.

Inkomster

Fordran från föregående år 75:41, Influtet på Missionsböner under året 10:43, Summa kronor 85:84

Utgifter

Inköpt till Arbetsföreningen 12:26, Insändt till Ansgariiföreningen 10:-, Till Gräsmarks predikanter 13:-, Kontant i kassan 50:58, Summa kronor 85:84.

1875:

Vi fröjde oss, att Du oss hjelper, och i vår Guds namn resa vi baneret upp. Gud fullborde alla sina böner. Ps. 20:6

I tron på detta, och dylika Guds löften, hafva vi nu några fattiga syndare inom vår församling förenat sig till bön till Herren, vår Gud, om Hans rikes utbredande ibland oss; och vi våga ej betvifla Hans löftens fullbordan. Han skall förvisso göra hvad vi bedja, ty han har sagt: Ropa till mig, skall jag svara, och kungöra dig stora och mäktiga ting. Jer. 33:3.

Visst är mycken ogudaktighet rådande ibland oss, så äro de, som fråga efter Herren; men lofvadt vare Herrens namn, midt i detta mörker finnes dock någon, som ej kan lefva Jesus förutan. Vi hafva ock under detta år erfarit, att Herren åtminstone börjat blåsa med sin Andas flägt, så att det synas blifva lif bland de döda.

Derföre: I vår Guds namn resa vi baneret upp, och vilja fortsätta vår verksamhet äfven under detta år, som nu tillstundar, vetande, att vi de böner hafva, som vi bedit, och att vårt arbete icke är fåfängt.

Inkomster

Från år 1874 60:78, Influtit under året 37:43, Summa kronor 98:23

Utgifter

Till Ansgariiföreningen 15:-, Till predikanter m.m. 34:53, Behållning i kassan 48:73, Summa kronor 98:23.

1878:

Herren är Konung och härligen beprydd; Herren är beprydd och hafver begynt ett rike, så vidt som verlden är, och tillredt det, att det blifva skall. Ifrån den tiden står din stol fast; du är evig. Ps. 93:1, 2.

Att ofvanstående Herrens ord äro sanna, kan hvar och en se, som är född af Gud. Väl den, som ser det och är med i Guds rike. Den står fast. Äfven i Bogen har Herren upprättat sitt rike, och under det år, som nu gått till ända, hafva vi fått bevittna, att hans stol och regering står fast ibland oss. Herren har genom sin stora nåd uppehållit oss, så att vi fått fröjdas omkring hans ord, och om vi icke alltid, kunnat fröjdas, hafva vi likväl blifvit bevarade i vår Herres gemenskap. Flere predikanter hafva under året besökt oss. Arbetsföreningen har fortgått i sin verksamhet och tillväxt så, att vi delat den i tre kretsar. Herren vare lof för allt!

Inkomster

Behållning i kassan från år 1877 43:33, auktionsmedel 138:43, kollekter 7:64. Summa 189:40

Utgifter

Till predikanters aflöning 71 kronor, arbetsföreningen 27:84, Ansgariiföreningen 15 kr, Hednamissionen 10 kr, behållning i kassan 65:56. Summa 189:40.

1879:

Men oss, Herre, varder du frid skaffande, ty allt det vi uträtta, det hafver du gifvit oss. Ef. 26:12.

Då profeten talat om de ogudaktige, att de icke ville lära rättfärdighet, om än nåd tillbjöds dem, och att de gjorde ondt på jorden, der rätt ske skulle, så tröstar han sig dock dermed, att Herren skulle skaffa sitt folk frid. Vi kunna äfven instämma i dessa ord, ty nåd har äfven här tillbjudits, men nog äro de mycket få, som lära att göra rättfärdighet. Herren har dock välsignat dessa få med frid inbördes under det flydda året, samt delat åt oss både nåd och nöd, så mycket som behöfts. Inga särskilda väckelser hafva förmärkts och icke heller några affall från tron. Vår lilla verksamhet har fortgått stilla och obemärkt under året, bedrifven af de fattiga vännerna, som finnas på orten, genom arbetsföreningars hållande samt kollekters uptagande. Då vi se tillbaka på altsammans, vilja vi instämma i orden: Allt det vi uträtta, det hafver du gifvit oss.

Föreningen har under året besökts af predikanterne O. Östlund samt J. Johansson och O. Andersson.

Inkomster

Behållning från 1878 67:56, Arbetsföreningarne 64:73, Kollekter 12:58. Summa 144:87

Utgifter

Förlorad fordran 13:12, Till Hednamissionen 12:58, till predikanter 50 kr, Ansgariiföreningen 10 kr, behållning i kassan 59:17. Summa 144:87

I 1878 års årsredovisning uppges följande tillhöra styrelsen i Bogens missionsförening: Anders Magnusson, Axland, ordförande och ombud för Ansgariiföreningen, Petter Olsson, Axland, kassaförvaltare, Erik Hagström, Magnus Olsson och Petter Mattsson.

I 1880 års tryckta årsredovisning finns inte längre några årsberättelser från missionsföreningarna, men som ordförande för 1881 uppges Anders Magnusson, Axland.

Detta är det sista spåret av Bogens Missionsförening i Värmlands Ansgariiförenings material. Än så länge är det oklart om föreningens verksamhet dog ut, eller om den fortlevde i andra former. Det förstnämnda synes troligt. Hur föreningen ställde sig i den brännande frågan om fri församlingsbildning som var aktuell vid denna tid, om medlemmarna sökte sig till Gunnarskog som kom att få en aktiv missionsförening/fri församling som för övrigt lever ännu idag eller vad som hände vet vi inget.

Det fanns det som kallas för arbetsföreningar – som vi skulle kalla syföreningar, och det fanns predikoverksamhet. ”Hednamissionen” var troligen Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens mission. Två av de nämnda predikanterna är bland de mest kända i västra Värmland: Olof Östlund (Gunnarskog) och Johannes Johansson (Sunne).

20180725_104522Kanske kan fortsatt forskning ge fler spår av verksamheten i Bogen. Att det fanns fromma människor här behöver inte understrykas. Två av de som vilar på Bogens kyrkogård är systrarna Hedvig (1919-1997) och Elvira (1915-1990) Andersson från Axland. De var trogna medlemmar av Betaniaförsamlingen i Gunnarskog.

Missionshussafari i Nordvärmland – del 1

 

Under de senaste månaderna har jag ägnat en del tid åt en ny hobby – missionshussafari. Hur utövas då denna hobby? Förberedelserna får ofta börja med studier i minnesskrifter, bygdeböcker och arkiv. Ibland får man hjälp av en sökning på nätet eller genom att kontakta någon med lokalkännedom. Utrustad med karta, kamera och lämplig matsäck börjar sedan sökandet i fält. En del hus är lätta att upptäcka, andra får man fråga sig fram till. Färderna leder ofta till sevärda bygder som man missat tidigare när man färdats fram på de större vägstråken.  Den längsta turen i somras tog tre dagar och fick sin början i Gunnarskog med dokumenterande av missionshusen i Tvärud (byggt 1892) och Norra Treskog (1913) samt pingstvännernas bönesal Betania i Kolstan.

Av dessa är Tvärud i bruk och pingstvännerna har gått med i missionsförsamlingen – numera kallad Equmeniakyrkan Gunnarskog. Övriga lokaler i Gunnarskog får vi återkomma till i andra sammanhang, vår resa gick vidare till Bogen som är en av få socknar i Värmland som helt saknar missionshus. Bogens kyrka är dock värd ett besök.

Från Bogen tog vi vägen norrut mot Lekvattnet. Väl där fick vi söka efter missionshuset en stund, men eftersom vi hade foton att gå efter kom vi rätt. Utanför missionshuset från 1910-talet träffade vi Yvonne Johansson som just då var där för att förbereda för uthyrning. Inte bara fick vi se huset från insidan och sjunga en psalm, vi blev också hembjudna till Yvonnes hus i Fäbacken.

Yvonne berättade om församlingens arbete och jag fick en inbjudan komma tillbaka för att medverka vid tillfälle. Styrkta av smörgås, en underbar utsikt och vägbeskrivning for vi vidare till nästa missionshus, Torpberg i Östmarks socken. Torpberg var en helt ny bekantskap för oss, men vägbeskrivningen var perfekt och vi nådde fram. Här ordnas ibland sommargudstjänster av Östmarks församling. Förutom Torpberg hade Östmarks missionsförsamling också missionshus i Lämbacken och Röjdåsen. Östmarks Evangelisk-Lutherska missionsförening tillhörig Bibeltrogna Vänner tog 1912 över Sörmarks skola för att använda det till missionshus, numera är det privatbostad.

Via Nyskoga kyrka tog vi oss sedan fram till Södra Finnskoga missionsförsamlings missionshus i Falltorp byggt 1914 nära norska gränsen. Pingstförsamlingen Elim i Torsby byggde på 1940-talet ett kapell i Skråckarberget, Södra Finnskoga. Torleif Styffe nämner om att vid kraftverksutbyggnad i norra Värmland fanns ett 30-tal pingstvänner som bildade en egen församling. Vi återfann huset vid vårt besök där.

Efter vår tur genom västliga bygder i Nordvärmland fortsatte vi nu resan norrut i Klarälvdalen där vi såg Brattmon i Dalby byggt 1928 och Kärrbackstrand i Norra Finnskoga. I Brattmon huserar nu kooperativet Bracoop.

Utan framgång letade vi efter missionshuset i Båtstad som sedermera varit café under namnet Slink-in. Istället besökte vi ett annat slags ”tempel” – köpcentrat i Långflon innan vi reste in i Norge för övernattning i Trysil. Där fick vi med oss ett foto på Misjonshuset i Trysil.

Trysil

Det går alldeles utmärkt att kombinera missionshussafari med andra resmål och på denna resa blev det Idre, Särna och vasaloppsstartplatsen i Berga by. Längs vägen såg vi också brandbekämpande helikoptrar och tyska brandbilar. På vägen åter in i Värmland for vi förbi Sälenfjällen och fjällkyrkorna där samt bygget av flygplats i Rörbäcksnäs. När vi sedan for söderut längs Klarälven fick vi äntligen syn på Värmlands nordligaste missionshus, Båtstad i Norra Finnskoga. Det ligger strax söder om Höljes, strax innan vägen går över Klarälven. På plats i huset fanns Lizzy Larsson som en gång startat cafét och som fortfarande äger huset. Det hade tidigare varit byggt som skola i Höljes 1850. Sista fotot visar handlaren Knut-Erik Henriksson med fru och två av sina döttrar. Han var farmorsfar till Lizzys dotter Britta och lät märka upp stockarna, riva huset och uppföra det på den nuvarande platsen – en tidigare vältplan för flottningsvirke. Arvingarna till Henriksson skänkte huset till Norra Finnskoga missionsförsamling 1953 – sedan såldes det till Lizzy i början av 1960-talet och här drev hon café under tio somrar. Lizzy öppnade dörrarna för oss så vi fick ta oss en titt inomhus också, det är guld värt med dessa generösa människor vi har fått möta. Fortsättning följer i nästa del.

 

 

Fortsättning följer här.