I tidningen Svenska Sändebundet, organ för Metodistkyrkan i Sverige kunde man 1988 läsa en rapport från Karlskoga. Nu hade den därvarande församlingens kyrka fyllt 100 år. Visst var det något att fira! Målsättningen var att jubileet inte bara skulle visa på den egna församlingen och dess historia, utan även på samhällets historia. Det blev en hel jubileumshelg!
På själva jubileumsdagen, 23 september, som var en fredag hölls en gudstjänst med församlingens historia i centrum. Församlingens sångare under Ivan Brandin sjöng flera sånger och en historik framfördes.
Den mycket lovvärda ambitionen att bredda perspektiven gavs genom lördagskvällens jubileumssamkväm, där församlingens pastor Kjell Nilsson inledde. Karlskogakännaren Alf Bande talade om det område där kyrkan byggdes, Loviselund, som blev särskilt präglat av folkrörelserna. Här byggde även godtemplarna sin lokal och även arbetarrörelsen och Konsum hade verksamhet här.
Söndagens gudstjänst leddes av Kjell Nilsson. Där predikade distriktsföreståndare Göran Ringqvist om glädjen över Guds hus, men också om den stora uppgift som församlingen hade att föra ut evangeliet. Även här medverkade församlingens sångare.
Metodistkyrkan var en av de klassiska frikyrkorna, som organiserades i Sverige redan 1868. Det var tio år innan Svenska Missionsförbundet bildades. När man bläddrar i samfundstidningen Svenska Sändebudet kring 1988 så framstår ännu verksamheten som betydande.
Men många församlingar hade bekymmer med hög medelålder i församlingarna och svag nyrekrytering. I Karlskoga prövade man 1991 att samverka med Frälsningsarmén. Armélokalen hade avvecklats och kåren såg efter nya möjligheter för att etablera sin verksamhet.
Även detta rapporterades i Svenska Sändebudet. Kårledaren, löjtnant Anette Bruno skakar hand med metodistpastor Kjell Nilsson. Det noterades att en del gudstjänster skulle genomföras gemensamt, andra var för sig.
Något samgående var inte aktuellt med tanke på samfundens olika organisationer – men det är värt att notera att samfunden hade gemensamma rötter i 1800-talets England.
När Karlskoga-Bofors metodistförsamling firade sitt 50-årsjubileum 1924 vad det med hänvisning till den i oktober 1874 bildade ”nionde klassen” av ”Nysunds mission”. En ”klass” är i metodistiskt språkbruk det som i andra frikyrkosamfund kallas för ”krets”. ”Nysunds mission” var namnet på metodistförsamlingen som hade sitt centrum vid Åtorp i Nysunds socken och som blev moderförsamling till ett betydande antal metodistförsamlingar i sydöstra Värmland. Församlingen hade bildats 1870, och följande år anslöt sig två kvinnor från Karlskoga socken: Änkan Rebecka Sjöberg på Bofors ägor, och tjänarinnan Anna Kristina Andersson från Karlsdal.
I Degerfors, som också var en del av församlingens verksamhetsområde uppstod en strid kring den s.k. frimetodismen. Så var dock inte fallen i Karlskogas kyrkbygd. ”Uti Bofors är det mycket gott och lovande” säger pastor Peter Alfred Juhlin i sin rapport till kvartalskonferensen 1877.
Behovet av en egen lokal blev allt större. En tomt skänktes av bergsmannen Karl Sundström i Immetorp och ett s.k. gjuthus uppbyggdes av zinnersten, alltså en restprodukt från järnbruket. S:t Peterskapellet i Immetorp invigdes 1 september 1878. 1880 blev församlingen en självständig enhet.
Man hyrde 1884 även godtemplarsalen vid Loviselund för möten. Medlemsantalet hade ökat vid Bofors. Kvartalskonferensen i oktober 1886 beslutade att ”tomten Loviselund no 2, omkring 4 kappland stor, skulle inköpas av Carl Nyström mot en gemensam överenskommen köpeskilling stor kr. 165 pr kappland, vilket köp skulle uppgöras mellan Carl Nyström, säljare, och församlingsombuden Erik Börje, Erik Moberg och Jakob Andersson”.
Virke, sten och grus skänktes men den nya kyrkan kostade 3739:13. En teckning för finansiering gjordes, och ett lån togs hos Bofors-Gullspångs bolag.
Den 23 september 1888 var alltså invigningsdagen. Distriktsföreståndaren pastor L. G. Berglund förrättade invigningen. Vi citerar femtioårshistoriken: ”Så hade då församlingen fått ett tredje tempel och nu på den mest centrala plats, mitt emellan Bofors och Karlskoga kyrkoby, just där de flesta medlemmarna bo och där utvecklingsmöjligheterna voro så stora. Man säger ej för mycket, om man säger, att år 1888 var ’ett gyllene ögonblick’ för metodismen i Bofors. Om detta ögonblick tillvaratogs kan man nog tvivla på”.
Det finns en viss bitterhet i dessa ord, och en förklaring till detta är att församlingen 1893 såg sig tvingad att sälja S:t Peterskapellet i Immetorp, som kom att övertas av Karlskoga missionsförening och är mera känt som Immetorps missionshus. 1907 såldes också Elimkapellet i Rosensjö.
I metodistkyrkan firades 1903 200-årsdagen av John Wesleys födelse med en ”enkel högtid”. Wesleys porträtt fanns i fonden.
1905 fick församlingen en ny pastor, August Ek. Altartavlan – som finns kvar ännu idag – anskaffades. Predikstol och altarring förnyades. Tak och bänkar målades, väggarna tvättades och elektrisk belysning drogs in. Disponenten för Bofors bruk gav kostnadsfri lyskraft till kyrkan. 1908 inköptes en orgel från Gullspång.
Till 50-årsjubileet 1924 gjordes en större renovering med nytt golv, ny predikstol, altarring och läktare. Ny uppvärmning med varmluft installerades.
Medlemsantalet var minskande även i Karlskoga. Vid mitten av 1950-talet hade det funnits 121 medlemmar, 1980 hade de minskat till 63. Då hade den lilla församlingen i Villingsberg anslutit. I närområdet fanns också metodistförsamlingar i Björneborg (12 medlemmar), Degerfors-Högberg (25 medlemmar), Kristinehamn (40 medlemmar), Lanna-Lekhyttan (8 medlemmar), Svartå (41 medlemmar) och Åtorp (16 medlemmar). En betydande andel av Metodistkyrkans medlemmar i det som då kallades Mellansvenska distriktet fanns alltså i det som idag är Karlskoga, Degerfors, Kristinehamns och Lekebergs kommuner. Men att krisen stod för dörren visas av att de flesta församlingar visar på noll (0) medlemmar i förberedande medlemskap – på metodistspråk betyder det döpta barn som ännu inte tagits upp i ”full förening”. Det är bara Svartå som redovisar 28 i den kolumnen – gissningsvis barn som gick i söndagsskolan.
I Metodistkyrkans årsbok 2001 kan vi se att distriktsindelningen nu tagits bort. Antalet anslutna församlingar är 61 – men statistiken blir missvisande när lokala församlingar som tillhört olika samfund gått samman. Nu redovisas 367 medlemmar i Kristinehamn! Men det är alltså Broängskyrkans församling, där tre gamla samfund gått samman.
I det gamla metodistfästet runt Letälven finns nu inte längre Björneborg, Degerfors och Lanna-Lekhyttan kvar som församlingar. Kristinehamn har vi nämnt. Karlskoga visar på 28 medlemmar, Svartå 36 och Åtorp 9 medlemmar.
Svartå och Åtorp hade vid denna tid (år 2000) ännu pastor. Men några år senare gick församlingarna samman med Nysund-Rudskoga missionsförsamling och blev Brokyrkans församling.
Några år in på 2000-talet lades också metodistförsamlingen i Karlskoga ned. Kjell Nilsson, som varit pastor under många år, gick in i tjänst i Svenska kyrkan som komminister i Kristinehamns pastorat med särskilt ansvar för Ölme. De metodister som fanns kvar slöt sig till Missionskyrkan som snart blev Rävåskyrkan.
Vad skulle då hända med den fina Metodistkyrkan – som på många andra ställen ett markant inslag i stadsbilden? Ett reportage i Tidningen Dagen 2008 berättar mera. Flera ville köpa, konstateras det. Från något håll fanns planer på att göra kyrkan till innebandyhall.
Men istället blev det Karlskogas katolska församling som köpte kyrkan. Metodistkyrkan blev S:t Görans Katolska kyrka.
Biskop Anders Arborelius förrättade invigningen söndagen den 21 september 2008 – nästan på dagen 20 år efter hundraårsjubileet. Vad hade metodistpionjärerna som invigde sin kyrka 23 september 1888 kunnat tänka på detta?
Istället för en tynande ”gammal” frikyrka blev det istället en i många bemärkelser gammal men på sitt sätt ungdomlig kyrka vid Loviselundsvägen. Katolsk närvaro har funnits i Karlskoga sedan åtminstone 1950-talet. När industrierna blomstrade i Karlskoga vid denna tid kom människor från hela Europa hit. En del var romerska katoliker och behov uppstod av ett katolskt gudstjänstliv.
I Örebro byggdes katolsk kyrka redan på 1930-talet och det är troligt att det var därifrån som prästerna kom. 1956 skall en egen församling ha bildats. Om detta är det svårt att veta så mycket, eftersom hemsidorna ger sparsam information och det synes vara så att katoliker varit betydligt sämre än baptister, missionsförbundare och metodister att utforska sin lokala församlingshistoria!
Söndagen den 8 januari 2023 blev det tid för ett besök vid högmässan i S:t Görans katolska kyrka i Karlskoga – 135 eller 15 år i år, välj själva!
Söndagens tema är Herrens dop, precis som i Svenska kyrkan. Några förändringar har skett av kyrkorummet sedan metodisterna lämnade. Den centralt placerade predikstolen bakom altarbordet var helt otänkbar i en katolsk kyrka. Den togs bort 2008, med viss ansträngning eftersom den var uppmurad, berättade fader Kurt Fors. Däremot finns altarmålningen kvar (se bilder).
Nu finns istället ett centralaltare där mässan kan firas versus populum. Andra saker som kommit till i kyrkorummet är ett sakramentsskåp, Madonnabild och några andra katolska andaktsbilder. Bänkarna har kompletterats med knäfall.
Om man är van att fira mässa i Svenska kyrkan finns det mycket som är likt i den katolska gudstjänsten, annat är olikt. I brist på organist i kyrkan sjöngs psalmerna a cappella, och eftersom katolikerna både tagit del av och bidragit till den svenska psalmskatten är psalmerna bekanta.
Fader Kurt Fors är kyrkoherde för en internationellt präglad församling, precis som alla katolska församlingar i Sverige. Medlemmarna har sitt ursprung i länder som Polen, Tyskland, Vietnam och Burundi och många fler. Ibland firas mässa på andra språk än svenska.
På nyårsafton avled förre påven Benedictus XVI och hans porträtt är för dagen placerad framför altaret. Vi ber för påven i förbönen.
Kommande söndag kommer stiftets biskop, kardinal Anders Arborelius på visitation till församlingen.
Vad tyckte då metodisterna om detta? Så här skrev Kjell Nilsson i en kommentar på Facebook 2015: ”Det är tråkigt att församlingen inte finns längre. Men det känns så bra att kyrkan fortsätter att vara kyrka och hemvist för S:t Görans katolska församling. Jag önskar dom allt gott.”
Väckelsens Värmland 